Så här dan före dan före dopparedan kanske många paket redan är inslagna och gracilt placerade under den prunkande granen. Eller kanske inte! Vad beträffar hetsen på gator och torg i Göteborg verkar julfriden inte ha sänkt sig över riktigt alla än. Klappjakten är fortfarande i full gång och klappjakten är ju som alla vet julfridens fiende nummer ett. Först ska man alltså hitta på något att ge bort, ett uppdrag som långt ifrån är lätt, och därefter skall man samla kraft för en lyckad rajd bland butiker och konsumenter. Ett ”mission accomplished” kräver ofta både strategi och muskler.

Ett klapptips som heter duga är emellertid Arvet efter Gustav Vasa. I alla fall om man har någon historiskt intresserad mottagare i tankarna. Boken är det tredje, fristående och avslutande verket i Lars-Olof Larssons svit om den svenska senmedeltiden. I den första delen behandlades Kalmarunionen och dess utveckling och i del två var det landsfadern eller tyrannen, Gustav Vasa själv som stod i fokus.

Här är det alltså kung Gustavs arv som skärskådas, ett arv som i stort återges genom kungens söner. Tre av dem blev kungar vilket var något av en missräkning för Gustav som gjorde Sverige till ett arvrike. Erik XIV skulle således ha följts av sin son men av olika anledningar kom han istället att störtas och ersättas av sin bror Johan (III). Och turerna kring kungasönerna slutade inte med det utan ytterligare intriger skulle med tiden äga rum.

Dessa intriger är mycket spännande, händelseutvecklingen är stundtals dramatisk och bara det yttre händelseförloppet är i hög grad läsvärt vilket många säkert uppmärksammat tidigare. Larssons genomgång går emellertid inte bara på tvären utan i hög grad också på djupet. Precis som i de två tidigare böckerna speglar han snarare tiden och utvecklingen genom personligheterna än tvärtom. Det handlar alltså inte enbart om att saker och ting hände, vilket som sagt har ett värde i sig, utan framförallt om varför det hände, både vad gäller bokens huvudpersoner, det omgivande spelet och samhället samt den vidare kontexten.

På det hela taget är detta ett fullgott avslut på en imponerande svit om Sveriges turbulenta senmedeltid när nationen i mångt och mycket tog form och, som sagts, en utmärkt julklapp.