Efter alla svenska deckare jag plöjt känns det uppfriskande med en norsk dito. Andra liv, nya miljöer och ett annat lands historia. Även om Sverige och Norge varit en union så finns det skillnader. Dock är Allt är mitt inte någon historisk roman utan, som tidigare nämndes, en deckare.

I Oslo bor Clara och Haavard med sina små tvillingpojkar. Hon jobbar på departementet där hennes hjärtefrågor handlar om att sjukhus, socialtjänst, förskolor och vårdcentraler ska ta ett större ansvar för att slå larm vid misstanke om våld eller missbruk. Hennes barndom gör att hon särskilt brinner för barns måenden. Haavard är en skicklig och välrenommerad barnläkare.

En ung pojke kommer in svårt misshandlad till sjukhuset där Haavard jobbar. Trots omedelbara åtgärder dör pojken. Misstankarna riktas genast mot pappan som uppträder aggressivt och märkligt. När pappan bara en stund senare hittas död på sjukhusområdet blir allting ännu mer märkligt.

Det som sker gör Claras och Haavards redan såriga äktenskap ännu skörare. Sådant som legat dolt kommer kommer upp till ytan. Lägg därtill hemligheter som bara vi som läsare får veta. Det är en smart, spännande historia som snart skenar iväg med fler mord. Rafflande är bara förnamnet.

Jag fängslas av att berättelsens karaktärer är karga och lätt osympatiska när man skrapar på ytan. Ett annat plus är att vi strax efter bokens mitt får veta vem mördaren är. Jag gillar det. Det är spännande att få följa hens planer och förfaranden. Men det tillkommer twister som gör att jag blir osäker om allting är som det verkar. Såklart, annars vore det lite för lätt.

För att knyta ihop texten så tycker jag att den här boken är härligt skruvad på ett filmiskt vis. Miljöerna är varsamt men noggrant beskrivna och jag glömmer allt annat när jag läser den bitvis. Särskilt mot slutet. Visst, det kan vara rätt crazy ibland, men jag diggar det.