Flickan längtar så starkt att känslan fyller hela kroppen. Vill så gärna kunna allt som de större barnen kan.

Vi vuxna glömmer kanske bort hur våra barn hanterar sina känslor. Vi vädjar till förnuft och ger beröm när barnet ”uppför” sig efter förväntningarna. Även om vi vuxna inte använder ord, uppfattar barn så mycket mer från människorna i omgivningen. Så oerhört mycket mer.

Hur hittar barnet sitt sätt att vara? Flickan i bilderboken Kom dagen, kom natten verkar vara något på spåren. Hon ser lätt vemodig ut där hon står bland vasstråna i strandbrynet. Då visar sländan upp sig. Med sländan framför ögonen är det lättare att distrahera sig, använda sina sinnen och fylla dagen.

Med dagen är det som med allt annat. Flickan har nått en mognadsnivå när hon förstår att allt förändras. Därför kommer skymningen. Precis som igår och i morgon. Efter skymningen kommer natten.

Flickan vet också detta: Att natten har förmåga att förvandla.

På natten är sländans vingar barnets och det flyger lätt. Men drömmens lätthet har en motsats, nämligen det tunga fallet. Sömnen känns som en obeskrivlig tyngd och är lite oroande. Då sipprar ljuset in från någonstans. Det väcker allt levande ur den djupa sömnen. Kom dagen.

Livets kretslopp kan förklaras med dessa två motsatser: Ljus och mörker. En återkommande rörelse.

I allt som lever finns även en rytm. Olika takt och olika frekvenser. Lyssna hur humlor, flugor och bin surrar. Eller barn som springer till badet:

Och alla sprang
så fort att det bara dunkade.

Som ett hjärta i själva marken.

Boksidorna har fästs så att läsaren kan bläddra dagberättelsen för sig. När dagberättelsen är slut kan läsaren vända på dragspelet och läsa om nattens ankomst. Doften av pastellkritor lyfter nästan från boksidorna. Mättade färger och tydliga konturer ger ett välkomnande intryck.

Boken skulle jag inte ge till den minsta virvelvinden som har knubbiga fötter och söta tår. Jag skulle vänta till barnet blev fyra, kanske fem år. Dragspelssidorna är lite sköra. En ordlös påminnelse om att bara en bokstav skiljer skönhet från skörhet.