Två små kattsyskon går ut i regnet tidigt en morgon. De hittar ett litet moln som fastnat i ett träd och tar hem det till mamma, som bakar bröd av det. Molnbullar.

När bullarna är klara och mamman öppnar ugnsluckan svävar bullarna ut i rummet, och när barnen äter av dem kan de också flyga. De ger sig ut i stadens luftrum för att leta reda på sin stressade pappa, som inte hann äta någon frukost innan han gav sig i väg till jobbet. De hittar honom på en trång buss, och ger honom en bulle, så att han kan flyga till jobbet i tid.

Det är inte i första hand själva berättelsen som gör koreanska Baek Heenas bilderbok Molnbullar så charmig. Nog för att de flesta av oss gärna skulle kunna flyga, och också ha förmågan att hjälpa våra föräldrar när de behövde det. Fast ärligt talat, om jag plötsligt kunde flyga och ge min pappa samma förmåga, då skulle jag nog gärna se att han flög runt lite med mig, istället för att bara skynda till jobbet.

Framför allt är det hur den här bilderboken är gjord som fängslar mig. Baek Heena bygger, om jag förstått det rätt, modeller att fotografera av, och hennes bilder har en härlig textur, en blandning av olika material och av platthet och djup. Färgerna i hemmet är murriga och varma.

Vi har helt fantastiska bilderboksillustratörer i Sverige, men vi ser mer sällan andra former av uttryck numera. I alla fall när jag stött på spännande bilderboksmakare så har de framför allt kommit från Asien. Jag tänker, förutom Baek Heena, på de båda kinesiska barnböcker som det lilla förlaget ChinLit gav ut härom året, Familjen Sköldpadda tar sig till havet av Zhang Ning och Blinda Rödluvan och vargen av Han Xu. Den förstnämnda är sydd och broderad, den senare gjord i någon sorts stilren kollageteknik.

Jag hoppas att det här är en trend i vardande. Den är spännande. Att vi kommer att få se mer av Baek Heena ser jag fram emot och tror säkert, eftersom hon under våren tilldelats det prestigefyllda ALMA-priset.