Tove Jansson är och kommer i många år förbli en av våra mest välkända författare. Få sagor har fått sånt genomslag, och behåller uppmärksamheten hos sina läsare. Den vuxna läsaren (som eventuellt aldrig har läst någon Muminbok egentligen) samlar på muggar medans den yngre generationen bläddrar i bilderböcker och sagor. Men, Tove var så mycket mer än upphovsperson till de älskade trollen. Hon var målare, illustratör, serietecknare, scenograf och muralkonstnär och så självklart författare. En författare med många strängar på sin lyra; skönlitteratur för både barn och vuxna, dramatik och självbiografiska verk.

Ja ni hör ju, listan vill aldrig ta slut. Och vi vill inte att den ska ta slut, att få upptäcka alla mindre kända alster och publikationer av Tove Jansson är en ynnest. Det finns så mycket kvar att hitta, och författaren Paul Gravett har verkligen grävt upp en skatt av illustrationer och bilder för läsaren att ta del av.

Illustratören Tove Jansson är en kronologisk berättelse som låter läsaren följa med genom Toves konstnärskap. Från det kreativa hemmet till de första publicerade verken. Redan som tonåring fick hon tydligen sin första bok publicerad (Sara och Pelle och Neckens bläckfiskar) inspirerad av Jules Verne. Men också anekdoter som berättar allt möjligt och omöjligt om Toves uppväxt och liv, exempelvis att hon började teckna innan hon kunde gå, eller att hon slukade Edgar Allan Poes verk vid nio års ålder.

Jag tyckte om att jobba för Garm, och allra mest tyckte jag om att få vara svinaktig mot Hitler och Stalin.

Extra roligt är det att få ta del av illustrationer som jag aldrig tidigare sett, som exempelvis en karikatyr på Hitler porträtterad som ett bortskämt barn. Boken är generös med sitt bildmaterial och låter illustrationerna ta den plats de förtjänar. För mig som ändå läst en hel del av och om Tove tidigare fanns en hel del nytt att upptäcka, både om hennes liv och av hennes alster. Helt klart en läsvärd liten bok om en fantastisk författare och mångkonstnär.

En stor del av boken behandlar självklart även Mumintrollen och deras uppkomst, en tidig version dök upp på en dassvägg vid ett sommarhus som familjen hyrde. På en dassvägg där Tove och hennes bror Per Olov förde en filosofisk dispyt om Immanuel Kant, en debatt som avslutades med att Tove ritar dit ett mumintroll tillsammans med texten SNORK.