Idag har jag lämnat varje kris, eller rättare sagt gjort mig av med varje kris. Ty de kom inte utifrån utan inifrån, med mina antaganden

Det är sällan man får insyn i en makthavares tankevärld och ännu mer sällan som denna värld öppnar ett nytt universum åt en. Efter kejsare Marcus Aurelius (121–180 e.kr) död hittades dessa självbetraktelser som aldrig verkar ha varit menade att bli publicerade. Det framkommer tydligt hur texten i sig varken är enhetlig eller uttänkt: den är således menad att vara just påminnelser om människans tillkortakommanden, hennes korta tid på livet och hennes enorma begär. Självbetraktelser består av 12 böcker som mer kan ses som kapitel och varje bok består av kortare reflektioner. Hur aktuell kan en romersk kejsare vara för oss som lever idag?

En av anledningarna är att stoicism som livsfilosofi innehåller psykologiska tekniker för att minska negativa känslor såsom exempelvis oro. Den framhåller att man inte kan påverka andras handlingar, endast sin reaktion och sitt förhållningsätt till dem. Vi har gjort ett felaktigt antagande om världen vilket gör vår reaktion meningslös.

Om du plågas av något yttre är det inte det plågsamma i sig som besvärar dig, utan den bedömning du gör av det – och det står i din makt att radera ut den.

De antika tänkarna ansåg att teori måste ha en nära anknytning till praxis, annars skulle det inte vara värdefullt för människor. Återkommande ord är logik, förnuft, plikt, välvilja, natur och verket genomsyras av en viss typ av determinism.

Boken bör inte läsas i ett sträck utan snarare som sporadisk meditation. Man läser några sentenser, begrundar dem och fortsätter sedan sin vardag. I stället för stela predikningar är texten fylld av mustigt språk som gör läsaren engagerad. Ibland får t.om. den gode Aurelius utbrott såsom när han skriver ”så värdelösa de är, dessa små människor som ägnar sig åt politik och tror att de är filosofer, de är fulla av snor.”

Aurelius tar gång på gång upp nya perspektiv på samma teman. Steg för steg får man ett bättre grepp om den antikens idévärld och därmed etableras en direkt koppling till den tiden. Det spelar ingen roll att det nästan har gått 2000 år sedan Aurelius skrev detta – han vandrar med oss idag.

Aurelius svåra grekiska har Mikael Johansson lyckats översätta på ett förnämligt sätt. Johansson har gjort att språket snarare blivit mer direkt och därmed mer tillgängligt. Sentenser såsom ”Vem du än möter, säg genast till dig själv ‘Vilka åsikter om gott och ont har denne?’” skulle kunna vara skrivna idag. Vad kan låta mer som sunt förnuft än detta ”Man behöver inte bli arg på tingen, ty de bryr sig inte”. Det händer ofta att Aurelius vrider perspektivet från att agera ut till att utforska vad det är som egentligen får honom att bli arg. Är det något externt eller är det något inom honom själv som tvingar fram en reaktion?

Läser man lite om Aurelius så får man reda på att under hans tid som kejsare drabbades Europa bland annat av en historiskt brutal pest. Detta är inget som nämns i texten utan Aurelius finner lugnet i att observera livet sub specie aeternitas. Förståelse av människans existentiella situation skänker henne större jämnmod. Man kommer då att minska sina negativa känslor och känna välvilja till andra människor. Många funderingar kretsar även kring det allmännas bästa och hur detta även påverkas med ens eget välmående.

En mer modern kritik av Aurelius skulle kunna komma från källarmänniskan i Dostojevskijs Anteckningar från ett källarhål. Huvudpersonen i boken föraktar just förnuftet och hyllar värdet av att känslor i en värld som domineras av vetenskapens framgångar under 1800-talet. Protagonisten försöker febrilt komma ur världens determinism och framhäva individualism genom att tillåtas vara just oförnuftig. Man får känslan av att Aurelius försöker kontinuerligt förlösa sig själv ur sina begär genom att just påminna sig om hur opålitliga och egentligen irrelevanta alla sådana tankar är. ”Jag förtjänar inte att plåga mig själv, ty jag har aldrig avsiktligt plågat någon annan.” Ofta dissekerar Aurelius fenomen tills de knappt finns kvar såsom här:

Någon ber: ”Hur ska jag få ligga med henne?”
Du: ”Hur skall jag bli fri från begäret att ligga med henne”
En annan: ”Hur ska jag bli av med honom?”
Du: ”Hur skall jag låta bli att önska att jag blev av med honom”

Slår man upp ordet stoisk i SAOL får man följande definition:

en person: undertrycker sina känslor och uppvisar likgiltighet inför vad andra inger välbefinnande, glädje o dylikt. [Personen upplever] obehag, smärta, sorg o dyl. o tålmodigt o. utan klagan uthärdar svårigheter.

Jag avslutar med en pregnant bild:

Levnadskonsten liknar snarare brottning än dans på så vis att du står beredd och orubblig inför det som drabbar dig och det som är oförutsett.