Jag befinner mig i ett Nordamerika insvept i det värsta snöovädret i mannaminne när den finlandssvenska poeten Nicko Smith tar mig med på en poetisk promenad genom ett Brändö i skandinaviskt sommarljus. Smiths senaste poesisamling innehåller, förutom dikterna, flera fotografier med (vad jag förmodar är) platsen som boken handlar om. Bilderna är fyllda av det där ljuset som bara återfinns en magisk kväll eller natt i Norden.

”Kom med mig / vi tar en promenad” inleds en av de första dikterna, och det är precis vad boken låter oss göra. Det som är fint med Brändö i mitt hjärta är just hur tillgängliga dikterna är, och genom dem även platsen. Språket är direkt och enkelt:

Handflator
mot mossa och jord

Hör myrdrottningens hjärtslag

. . .

Nu skalar jag potatis
vattnet kokar

. . .

Fotograferar skymningar
från Pappersbron

Det är just i de här enkla och raka formuleringarna som dikterna är som starkast. På andra ställen känns uttrycken mer utnötta och blir då mindre intressanta, som i ”mitt innersta rum”, ”gåvan att finnas till” eller ”lyrikens källa”.

Vi som inte har egna erfarenheter av just Brändö kan ändå känna igen oss i känslan av mossa mot handflatan, juniblå himmel och bortglömda loppisar. Det gör promenaden lätt att relatera till, vilket är fint. Samtidigt hade jag gärna fått mer av det som är specifikt och unikt för just den här platsen, så att Brändö även för mig hade blivit mer än bara vilken mindre finländsk ort som helst.

Brändö i mitt hjärta är en hyllning till hemorten och jag tycker om att ”hemort” här inte behöver vara liktydigt med ”födelseort”. Smith skriver att:

På något sätt
känns det som
att jag alltid
har bott här

…och det är väl en slags definition av vad en hemort är? Oavsett om du var där från början, har stannat kvar eller flyttat vidare – så länge den där känslan finns där, så är det din hemort.

Den platsen är inte heller enbart geografisk. Även om Smiths bok tar avstamp i Brändö i Finland, så vävs även en samhörighet med finlandssvenska poeter in – en slags poetisk hemvist.

Läser dikter om Brändö
av Tomas Mikael Bäck
på en parkbänk i Brändö

Andra finlandssvenska poeter som nämns är Gunnar Björling, Diana Bredenberg och Elmer Diktonius.

Det är också med dikten ovan som en visuell lek med ord börjar växa fram. Upprepningen rad efter rad med Brändö / Bäck / Brändö får några sidor längre ner veckla ut sig till en än mer enträgen, lekfull upprepning* (som utvecklas ytterligare ett steg på den följande sidan):

Och mitt i allt:

En syltgris

på Othello

En syltgris

på Othello

En syltgris

på Othello

Här blir det riktigt intressant och jag hade gärna sett ännu mer av den här visuella lekfullheten i boken. Kanske något att hoppas på till kommande diktsamlingar? För fler diktböcker från Nicko Smith, det är jag helt säker på att det kommer.

Smith är inte bara en poet med flera böcker i bagaget, utan han driver även poesisajten Nickopoet.com – Mer poesi till folket! där han både skriver om sitt eget skrivande och presenterar och recenserar andra poeter.

* Raderna efter ”Och mitt i allt:” ska egentligen ska ha längre indrag, men det är inget som vår layoutmall tar hänsyn till.