Det finns djur och det finns husdjur. Och så finns det hus med djur. Nils Anderssons och Erik Svetofts bilderbok handlar definitivt om det senare. Trots att här finns ett förmodat mänskligt berättarjag tycks djuren ha tagit över varenda vrå – från hall till bibliotek till hemmagym.

På skostället står skorna
På kostället står står korna
Till skorna finns det skohorn
På korna finns det kohorn

Det är förstås som det ska. Inget tycks lämnas åt slumpen i detta maxade berättande, varken husliga utrymmen eller djurarter. Redan när vi kommer inför tröskeln möts vi av såväl kor som kängurur, papegojor, flamingos och toffeldjur. Alla ägnar sig åt mer eller mindre vardagliga sysslor och allt sker, som ni kanske märker ovan, på rim!

Från tamburen fortsätter vi in i köket där giraffen Affe ”dricker sitt kaffe/direkt ur karaffen” och vårtsvinet Bullen ”dricker sitt portvin/direkt ur kastrullen”. Fisken diskar disken och måsen kokar såsen. Att kalla denna bok för lekfull och tungvrickande är en underdrift. Alla som minns och älskar ramsor av typen ”sex laxar i en laxask” får sitt lystmäte här.

Även när det kommer till illustrationerna gäller regeln more is more. Erik Svetoft har en fantastisk tecknarstil och en förmåga att fånga de förmänskligade djurens många ansiktsuttryck. På varje uppslag finns mängder av detaljer, nya djur att upptäcka och namn att lära sig för små, vetgiriga djurälskare.

Som högläsare blir jag en aning utmattad efter en omgång med den här boken. På något sätt nästan värker det i tungan, men det är också en väldigt glädjefylld läsning där orden liksom kränger och ständigt överraskar.

Mina husdjur är en bok som saknar dramatiska kurvor och framåtrörelse i form av en historia. Det är istället i språket och det minutiösa bildberättandet som det händer saker. Husets alla rum bildar ett eget universum där både djur och läsare trivs finfint. För tungans och fantasins skull är det nog en bra idé att besöka ett rum i taget.