Det är höstlov igen och det har redan gått ett år sedan Celias före detta bästis Lova blev anfallen av Nellie. 

Nellie som då var Celias enda och bästa kompis och som fick Celia att tro att de faktiskt var riktiga häxor.

Ett år senare har de ytliga såren läkt men både Lova och Celia har fått kämpa med att lämna de själsliga såren bakom sig.

Nellie sitter inlåst på ett vårdhem för behandling efter attacken på Lova där hon ska genomgå terapi och få hjälp. 

Nu ska Celia och Lova spendera delar av höstlovet på Lovas lantställe som de gjorde på den gamla goda tiden när de fortfarande var bästa vänner. Det känns lite som om de kan vara på väg att hitta tillbaka till varandra trots att de nu går på olika skolor. Men i Celia gnager tvivlet om det någonsin kommer bli som innan attacken. 

En annan stor omvälvning i Celias liv är att hon har en flickvän som heter Paula. Nu under höstlovet är Paula i Chile och men de hörs nästan varje dag trots detta. 

Under vistelsen i på Lovas lantställe får Celia ett mess på telefonen. Det står ”Ingen kommer älska dig lika mycket som jag”.  Messet kommer från ett okänt nummer och det måste bara vara någon som skickat fel? För ingen har älskat Celia förutom hennes mamma, pappa och nu också Paula. 

När Celia delar sin fundering med Lova viftar hon bort det. Det är säkert någon följare på Instagram som driver med dem. 

När nästa mess dimper ner är det bara en bild. Bilden föreställer ett gammalt hus som Lova direkt känner igen.  Det är ödehuset som ligger en bit bort från lantstället.  Celia och Lova ger sig av dit på cykel trots att Celia är väldigt tveksam. Väl där så börjar de spana runt för att känna in stämningen i huset… Finns det några spöken? Eller gömmer sig kanske en smågalen följare från Instagram? Kanske den följare som även skickade bilden? 

När de letar igenom huset hittar Celia något som verkligen väcker hennes förvåning och oro. En dolk i guld med ett pentagram och en röd kristall. Den är precis likadan som dolken hon fick av Nellie i present för över ett år sen. Är det kanske till och med samma dolk? Men den hade hon ju slängt. Det borde vara omöjligt att den ligger på golvet i ödehuset…

I takt med dolkfyndet i ödehuset ökar spänningen. Celia får fler mess och hon börjar dessutom känna sig förföljd. Det känns som om någon ute efter henne. Är det Nellie? Men Nellie sitter enligt alla i tryggt förvar på ungdomsanstalten.

Celia blir besatt av att fånga den person som förföljer henne. Hon bestämmer sig för att bli jägaren istället för att bli jagad. 

Både jag och tweenien tyckte boken var väldigt dramatisk. Handlingen blir bitvis väldigt obehaglig eftersom det inte finns någon tydlig linje mellan vad som är verkligt och vad som bara sker i Celias hjärna. Celias tidigare upplevelser med Nellie gör att hon fantiserar och många gånger blir paranoid och oberäknelig. Att Celia inte heller tar hjälp av någon vuxen när hon misstänker att det är någon som förföljer henne stressar oss båda och det blev en del höga utrop under läsningen där vi ojade oss rejält över Celias agerande.

Celias  förföljelsemani och drag av posttraumatisk stress från det som hände för ett år sedan är den röda tråden och det är mycket känslor genom hela boken – utanförskap, kärlek och ångest. Alltid lika relevanta ämnen!

Stalkern är en fristående fortsättning på boken Häxan. Här kan du läsa den tidigare recensionen.