För de flesta har det inte blivit den sommar vi tänkte oss. Istället för några sommarveckor hemma i Sverige och en resa till den nordamerikanska västkusten har jag blivit kvar i Toronto. Istället för att resa tillbaka hit med väskor fyllda med svenska böcker engagerar jag tullen som aldrig förr med bokpaket som de utan undantag ser sig nödda att sprätta upp och kontrollera.

Båda benen är här men det känns som om halva jag är kvar därhemma och försöker hänga med i utvecklingen. Samtidigt har tillvaron här förändrats drastiskt.

Det var den elfte mars, genom de svenska nyheterna, som jag förstod att det blivit allvar. Dagen efter stängde universitetet ner och mindre än en vecka senare var undantagstillstånd utlyst. Sedan dess har vi inte rört oss längre från lägenheten än vad våra egna ben tar oss.

Jag är glad att ha jobb och studier som relativt enkelt kunnat flytta över till nätet. Glad att inte vara en av alla dem som förlorar jobb och inte kan betala hyran. Glad att ha tillgång till en liten uteplats och flera parker på promenadavstånd. Och oändligt glad att ha en luftkonditionerad lägenhet när vi nu är där den mesta tiden och den fuktiga hettan sällan håller sig under 30-strecket.

Jag är också ovanligt glad över att vara en introvert hemmaråtta, mestadels nöjd så länge jag har böcker, skrivdon och internet.

Precis som på andra ställen i världen har många verksamheter här fått göra anpassningar. Många evenemang har ställts in och andra har flyttat till nätet. För en stad där de flesta företag inte ens har en egen hemsida (och dem som har det främst har den för att tala om vilket telefonnummer de har) har pandemin inneburit en knuff på den fronten.

Som ett av Kanadas främsta litterära centra har Toronto en hel del små, oberoende bokaffärer. För dem är nedstängningen av samhället en katastrof, eftersom det under flera månader endast var ”nödvändiga verksamheter” som tilläts hålla sina butiker öppna. De som säljer livsmedel och mediciner, såklart, och så alkohol och cannabis förstås. Men inte böcker.

Bokaffärer och litterära hak började, precis som resten av världen, söka alternativa sätt att nå ut, även de som tidigare haft en högst obetydlig närvaro på nätet.

En av de mer aktiva litterära aktörerna i stan är poeten och bokaffärsinnehavaren Kirby. Tämligen omedelbart efter att Toronto gick in i lockdown satte han igång med dagliga Bedtime Poems som fortsatte i drygt tre månader – en dikt varje kväll. Hans bokaffär tillika litterära träffpunkt Knife Fork Book är fortfarande stängd som fysisk butik, men nu går det att handla där via nätet och även att prenumerera på lyrikböcker för att få en ny leverans varje månad.

Ett annat exempel på en liten, oberoende bokaffär som utvecklat en onlinebutik är Glad Day Bookstore, som i vanliga fall inte bara varit en plats att skaffa böcker på utan även en lokal för litterära evenemang. Till exempel har där varje månad hållits Emerging Writers Reading Series för ännu ej etablerade poeter och författare. Dessa evenemang har numer flyttat till nätet och finns tillgängliga på deras Facebooksida.

Självklart är det inte samma sak att träffas via en skärm som att träffas på riktigt. Samtidigt inger dessa initiativ hopp, även om pandemin är och kommer fortsätta vara ett stålbad för väldigt många små verksamheter. Men det finns också fördelar med den nya tillgängligheten, särskilt i ett så gigantiskt land som Kanada – enbart den här provinsen, Ontario, har en area dubbelt så stor som Sveriges. Just därför är det fint att vissa saker, vissa delar av kulturen, blir mer tillgängliga via nätet – även om långt ifrån alla i det här landet har tillgång till stabil – eller ens någon alls – internet.

Vi längtar såklart tills vi kan gå tillbaka till en mer normal tillvara, alltså det där normala som vi är vana vid, inte det här nya normala. Med allt hemskt, tung och tragiskt som den här pandemin för med sig, så lär vi ändå kunna plocka med oss en och annan förändring till det bättre också.