Recension

: Mitt storlagna liv
Mitt storlagna liv Jenny Jägerfeld
2019
Rabén & Sjögren
8/10

Knasigt, peppigt och lustfyllt

Utgiven 2019
ISBN 9789129714036
Sidor 328

Om författaren

Fotograf: Tina Axelsson

Jenny Jägerfeld, född 1974, är uppvuxen i Skärblacka utanför Norrköping men bor nu i Stockholm. Hon arbetar som psykolog. Hon debuterade med Hål i huvudet 2006.

Sök efter boken

Sigge vill bli populär. Nu. Eller senast om 59 dagar. Om 59 dagar börjar han nämligen sexan, i en ny skola. Det är då han har chansen. Chansen att bli någon annan än den mobbade, töntiga, vinögda Sigge. Någon som kan få vänner.

Anledningen till att Sigge ska börja på en ny skola är att hans familj, mamma och småsyskonen Majken och Bobo (döpt till Boel), fått flytta hem till mormor i lilla östgötska Skärblacka. Där driver denna inte helt konventionella mormor – som för övrigt inte vill kallas mormor, utan ”Chaaarlotte” (med engelsk accent) – The Royal Grand Golden Hotell Skärblacka och har plats för både dotter, barnbarn och den permanente hotellgästen Krille Maräng, som ständigt pitchar galna filmidéer.

Förutom populär vill Sigge bli uppfinnare, och det är i den kapaciteten som han plötsligt störtar in över trädgårdshäcken hos Juno, en jämnårig tjej som bor nära, vill bli journalist och driver den lokala nyhetssajten Blacka News. Sigge försöker åka inlines efter hunden Einstein, som i sin tur jagar en korv upphängd på en bandyklubba och framförd av en kutande Krille Maräng, och Juno lyckas fånga alltsammans på bild. De blir inte precis såta vänner. Till en början.

Jag skulle förmodligen kunna försöka förklara intriger och egenheter i den här boken på nästan lika många sidor som den är på. Det är ganska komplicerat och charmerande knasigt. Uppstoppade djur är ett stående inslag, galna uppfinningar ett annat. En förrymd sköldpadda och inte minst en kidnappad trädgårdstomte spelar bärande roller.

Det är lite som en alldeles uppdaterad variant av en gammal pilsnerfilm – och det menar jag som en komplimang. Det är knasigt och godmodigt, fullt av udda detaljer, skruvade karaktärer och förvecklingar. Nästan så att man glömmer att här också finns mörkare stråk av mobbing och otillräckliga föräldrar. De blir lite som lakritssåsen som gör att marängsvissen inte bara får en att storkna av sötchock.

Det finns ju ändå något ytterst relaterbart i behovet av att återuppfinna sig själv, förmodligen nästan helt oberoende av hur gammal man är. För Sigge blir det nog ändå så att de där försöken att verka cool och populär mest lägger krokben för alla fantastiska relationer som faktiskt växer runt omkring honom. Det är inte honom det var fel på, och det är härligt lustfullt att följa honom i en ny miljö där han får komma till sin rätt.

Lite extra lustfullt också att Jenny Jägerfeld vänder på den gamla klyschan om flytten till storstan som platsen där man får växa och vara sig själv.

Ella Andrén

Publicerad: 2019-11-25 00:00 / Uppdaterad: 2019-11-25 01:24

Kategori: Recension | Recension: #7930

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?