Under 1800-talet var Finland en del av det ryska imperiet, men i samband med den ryska revolutionen så blev landet självständigt. Inbördeskrig bröt ut i det unga landet, där de konservativa (de ”vita”) ställdes mot revolutionära (de ”röda”) som sympatiserade med de revolutionära krafterna i Ryssland, och som ville se en liknande utveckling även i Finland. Den röda sidan förlorade inbördeskriget, men en omfattande vit terror fortsatte även sedan fred hade deklarerats. Den utvecklingen har bland annat skildrats i en tidigare bok av Aapo Roselius, I bödlarnas fotspår.

I den här boken skriver Roselius, tillsammans med två medförfattare, istället om utvecklingen efter inbördeskriget, med fokus på hur fascistiska och nazistiska idéer växte till sig i mellankrigstidens Finland. Precis som att den ”vita terrorn” under inbördeskriget länge tystades ned, så är det här en historia som det sällan skrivits om tidigare. Att Finland allierade sig med Nazi-Tyskland under andra världskriget har nämligen ofta bortförklarats som en defensiv åtgärd då Finland attackerades av Sovjetunionen, men inget som handlade om att man sympatiserade med nazisternas ideologi.

I den här boken skildrar författarna alla de finnar som inte bara såg en sådan allians som defensiv, utan som något i allra högsta grad önskvärt: folk som vurmade för såväl Mussolini som Hitler, som drömde lyriskt om det renande kriget, och som hoppades på och verkade för en fascistisk statskupp. Det är en detaljerad – eller, om man så vill, en mastig – skildring av en rad olika individer och rörelser. En av de mest välkända organisationerna är kanske Lappo-rörelsen, men här finns också en rad andra mer eller mindre kända organisationer skildrade, liksom flera av de drivande individerna inom alla dessa rörelser. För den som vill fördjupa sig i detta mörka kapitel av vårt grannlands historia är det här därför en viktig bok.