Boken Jag var precis som du av Negra Efendić, utkom 2016 och är här bearbetad till snabbläst version av Carina Gabrielsson Edling. Texten är i lite större font än vanligt. Boken består av tre större delar och inalles av femtiotre korta men innehållsrika kapitel.

I bokens första del följer vi en skolflicka. Hon ska snart fira Republikens dag i det som då var Jugoslavien i en liten by helt nära Kroatien. Allt är tryggt med en pappa som är lärare och en mamma som jobbar på posten. Men sakta börjar allt förändras. Rykten om att det är krig på andra sidan floden kommer i svang. Allt blir bara obehagligare. Föräldrarna frågar sig vilka som skulle vara deras fiender och eftersom de inget ont gjort så varför skulle de vara rädda. Men efter mycket övervägande flyr de till en släkting i Kroatien. Deras by omringas kort därefter av serber och på tv kan de se dödade och lemlästade landsmän. Efter många svårigheter bestämmer sig familjen att ta sig till Sverige. Och flickan, huvudpersonen som berättar allt, hon kan redan några ord på svenska: ”helvete, tack och hejdå”.

Del två handlar om familjens liv i Sverige. Först ser de själva allt som en parentes. De ska återvända hem. Svårigheterna för Negra är många. Hon ska lära sig svenska samtidigt som hon glömmer allt mera av sitt modersmål. Hon blir utsatt för rasism redan första dagen i skolan. Hon skäms för att föräldrarna inte får riktiga arbeten och för att de är annorlunda. Åren går och kriget fortsätter. Parentesen övergår i svenskt medborgarskap.

Författaren Sven Wollter besöker hennes skola och talar mot rasism. Han säger att invandrare är en tillgång. Negra blir förbannad och skriver en insändare där hon beskriver orättvisor hon mött, till exempel att aldrig få ett extrajobb som alla andra i hennes ålder. Hon får respons på sin insändare och det väcker hennes intresse för journalistyrket. På kuppen får hon också ett extraknäck. Trots motgångar och otillräckliga språkkunskaper kommer hon med tiden in på folkhögskola med skrivarlinje.

Sista delen handlar om den vuxna Negra. Om hennes kamp för förståelse och vad det innebär att fly sitt hemland. Familjen har återvänt många gånger till det som i dag är Bosnien. Såren efter alla hemskheter är åtminstone på ytan läkta. Idag kan de istället längta ”hem” till Sverige.

Negra har sökt upp sin gamla skola i Huskvarna och pratat med sin före detta rektor. Hon fick också veta att rektorn gjorde mycket tillsammans med polisen för att få slut på nynazisternas härjningar. Det finns andra sidor av det som hon sett från sin synvinkel. Hon har också besökt flyktingförläggningar. Bokens titel härrör från när Negra ser en pojke som just anlänt till Sverige. Han vill bara börja sitt nya liv.

Kapitlen är korta och likaså meningarna som mest består av huvudsatser. Allt skildras i ett nu i presens vilket gör att handlingen kommer nära läsaren. De första delarna mera skrivna ur ett barn och en ungdoms synvinkel – den sista delen har ett vuxet perspektiv. Det enda som jag saknar är några årtal och siffror. Man vet inte som läsare alltid när och var vissa händelser inträffar eller hur lång tid som något pågår. Krigen i före detta Jugoslavien blev faktiskt Europas största folkmord sedan andra världskriget.

Bokens budskap är viktigt: flyktingens människovärde. Den snabblästa versionen tar inte bort budskapet. De som av olika anledningar inte läser originalversioner av en bok har chansen att läsa en bok på en nivå som är överkomlig. Jag var precis som du passar särskilt åt läströtta tonåringar som vill läsa något som ”hänt på riktigt”. Jag håller helt med Vilja förlag om att läsning och lättläst ”är en fråga om demokrati”. Läs och förstå något om dagens samhälle och dina medmänniskor. Och blir du sugen på mera av Negra Efendić kan jag bara rekommendera hennes sommarprat i P1 26 juni 2017.