Romer har funnits i Sverige under flera hundra år – kanske redan innan staten Sverige skapas på 1500-talet. Det har också länge funnits en mängd myter och fördomar om romer. En av de allra mest ingrodda fördomarna är kanske att romer, av kulturella skäl, föredrar (eller åtminstone tidigare föredrog) att flytta omkring, istället för att bli bofasta på ett ställe. Det här är dock en oerhört cynisk myt, eftersom den kringflyttande livsstilen tvärtom främst berott på att romer länge inte tillåtits att bli bofasta på någon plats, på grund av diskriminering från myndigheter, hyresvärdar och markägare.

I den här boken skriver de två författarna om romernas historia i Sverige i allmänhet, och i Stockholm i synnerhet, med fokus på just deras boendeförhållande. Det handlar om boplatser där romer har kunnat etablera mer eller mindre tillfälliga boplatser. Det handlar om den diskriminering de allt som oftast har blivit utsatta för. Det handlar också om kampen för att få tillgång till mer ordinarie bostäder.

Boken är resultatet av ett forskningsprojekt i gränslandet mellan historia och arkeologi, och boken har väl också mer drag av forskningsrapport snarare än populärvetenskap. Författarna har alltså själva gått tillbaka till källorna, och dokumenterar sin forskning väl. De har också intervjuat ett antal romer av olika ålder, som har kunnat berätta om sina liv. Ett viktigt nytt forskningsbidrag är dessutom att författarna – med hjälp av de människor de intervjuar – har kartlagt just var i och kring Stockholm som romer har kunnat bosätta sig, och hur dessa boplatser såg ut. Boken är också fint illustrerad med foton från en del olika arkiv.

Kanske kan den här boken förmå att bidra till att skingra några myter kring en av Sveriges äldsta minoriteter. Bara det skulle vara mycket vunnet.