Othello omplacerad till en skolgård. Låter det otippat? Klockrent och självklart? Jag skulle säga att det är både och.

I förlaget Hogarths (med samarbetspartners) satsning på Shakespeare i nytolkningar har turen kommit till svartsjukedramat Othello och den amerikanska författaren Tracy Chevalier. Själv har jag läst nästintill alla utkomna romaner hittills, med lite blandad behållning. Det här är, av dem jag läst, den klart bästa, och samtidigt den mest intrikata nytolkningen som den som står bäst på egna ben.

Har du ingen aning om vad Othello är kan du med andra ord läsa Nykomlingen helt i egen rätt, men är du dessutom Shakespeare-fan så får du helt enkelt inte missa hur denna melodramatiska tragedi smått genialiskt omvandlats till skolgårdsdrama. För vad passar egentligen bättre som spelplats för en berättelse om socialt spel, avundsjuka, misstro, utsatthet och en kärlek som går under för rykten än en där unga, prövande människor vistas?

Nykomlingen utspelar sig på en helvit mellanstadieskola i en Washingtonförort någon gång på 1970-talet. (Tid och plats stämmer, vad jag förstår, mer eller mindre överens med författarens uppväxt.) Hit kommer Osei, elvaårig diplomatson från Ghana. Han är van att flytta runt och att vara skolans enda svarta elev, han är bra på att ta sig in i gemenskapen, men också hjärtskärande medveten om hur villkorad den kan vara.

Här möter han Dee, som genast intresserar sig för honom, men också den inställsamme mobbaren Ian och hans hantlangare Rod. Mer motvilligt indragen i Ians intriger blir hans (också det rätt motvilliga) flickvän och Dees kompis Mimi, som utan att ana konsekvenserna lockas bidra till att Oseis och Dees förhållande slutar i katastrof.

Chevalier koncentrerar sin berättelse till en enda dag i sina unga huvudpersoners liv, Oseis första dag i den nya skolan bara någon månad innan mellanstadiet ska lösas upp i sommarlov och högstadium. Varför det måste gå fullt så fort begriper jag inte riktigt – varför inte till exempel låta känslorna, intrigerna och skvallret verka den där sista förväntansfulla månaden?

Kanske för att det är snyggt, allt hon får in på denna enda dag. Eleverna och deras förhoppningar och rädslor, hormonerna som kokar och som ingen ännu lärt sig hantera, den trånga skolvardagen med sina rutiner och få, fördomsfulla och självupptagna vuxna. Det här är barnens värld, där den som lyckas skaffa sig inflytande på deras snäva villkor härskar.

Det kan kanske bara sluta på ett sätt?