Sigunsdotter kastar upp bitarna av berättelsen i luften och låter dem singla ner och lägga sig på plats för läsaren bit för bit. Som en mystisk saga börjar den 1810 när pigan Anna får en uppenbarelse av Bäckahästen. Detta väsen säger åt henna att göra något, vi som läsare får inte veta vad.

I nästa scen släpps en man ut från Beckomberga. Han kallas för Vargen och genom hans minnen av ett samtal mellan två personer som han kallar husse och matte berättas att han gjort något hemskt för att bli inspärrad på sjukhuset. Det var när han var barn, nu är han vuxen och måste lämna sjukhuset för att det ska stängas.

En annan av karaktärerna är Hanna, hon är bror till Vargen, och de kommer från samma gård i norra Sverige.
Det är denna gården som Vargen nu ska återvända till. Gården med hundgården där det otäcka hände och hit är även Hanna på väg.

Under sin resa träffar Hanna Edda som liftandes är på väg bort från från en småstad. Det är runt Edda och Hanna berättelsen kretsar. Eller ja, egentligen mest Hanna och hennes historia och ärvda släkthemligheter. Edda blir på ett sätt en väg in i historien för att den ska kunna berättas. Genom Eddas ögon och de hon träffar och pratar om Hanna med. Under en period kommer Edda ifrån Hanna som har försökt skaka av sig henne för att skydda Edda från det hemska på gården som vi får ana genom Vargens berättelse bl. a.

Författaren bygger upp riktigt otäcka stämningar och lämnar ofta läsaren där hängande i luften utan att förklara tydligt och det är alldeles underbart. Som det här:

”Han tror fortfarande ljudet han hör kommer från en stor fluga.”

Jag lockas och ryser av det otäcka men är ännu mer fascinerad av personbeskrivningarna och det sätt som författaren använder ett inifrånperspektiv. Vi som läsare får höra personernas tankar om sig själva och saker de varit med om. Som här med Hanna:

Och nu sitter hon här. Mitt ute i ingenstans. Och hon bryr sig inte ens om Stockholm längre, eller att Jessika tog pengarna. Det kanske inte ens var hon, det kanske var hennes pappa som gjort det. Men det spelar ingen roll. Det var tur att de gjorde det. För om pengarna inte hade försvunnit hade hon inte träffat Hanna.

En annan sak med perspektiv i berättelsen är att vi får se karaktärerna genom olika människors ögon.
När Edda blir beskriven genom en äldre kvinna hon möter vid en busshållplats får vi se något annat än när Edda senare blir betraktad av en man på en bar. Kvinnan ser en flickaktig och slarvig gestalt men det blir tydligt att mannen betraktar henne med en mer sexualiserad blick.

I boken finns en intensiv sexscen mellan Hanna och Edda. Den berättas av Edda och jag blir generad. Inte för att jag som läsare får ta del av den som åskådare utan för att den berättas genom Edda, som att uppleva den med henne. Och på ett sätt tycker jag att den får stå som ett vackert monument och kontrast till flera sexuella övergrepp som berörs i berättelsen, de är hemligheter som det ska tigas om enligt gamla traditioner.

Jag kommer på mig själv med att flera gånger under läsningen tänka ”det här är en riktigt bra bok”. Språket flyter och dansar och jag sugs verkligen in i berättelsen. Jag vill fortsätta läsa och förstå hur allt hänger ihop och varför de olika karaktärerna är som de är. Jag läste Sigunsdotters debutroman, Rovfåglar osv., som jag tyckte väldigt mycket om och denna befäster på ett sätt den upplevelsen och får mig att tänka att det ska bli spännande att se hur nästa bok blir.

Och till dig som inte läst boken än: Jag är grymt avundsjuk på dig som har den här upplevelsen framför dig. Välkommen in i Hundgården!