Herren gav och herren tog, hade mormodern sagt till henne när de stod vid kanten av gropen. Men det stämde inte, för Herren hade tagit mycket mer än vad som fanns – också allt som det hade kunnat bli av barnet låg nu därnere och skulle jordas.

Den allestädes närvarande döden spelar huvudrollen i Jenny Erpenbecks storslagna roman Natt för gott. Döden går så tätt intill vår sida igenom hela livet och kan när som helst slå till. Vi går som på lina och kan när som helst falla. Eller inte.

Ett spädbarn dör, slutar andas. Mamman står alldeles handfallen och barnet dör framför hennes ögon. Den unga familjen slås i spillror. Föräldrarna kan inte leva med varandras otillräcklighet. Pappan lämnar, sätter sig på en båt mot Amerika; man har väl rätt att börja om när livet inte blev som det skulle?

Skildringen av ankomsten till Ellis Island blir en replik till dagens flyktingsituation:

När det inresande köttet testats kontrolleras också andens riktighet, man, kvinna, barn måste besvara trettio frågor, och endast han, hon, det vars svar godkänns får fara över till fastlandet. Vansinnet, melankolin, anarkismen – alla dessa fel och andra sådana släpper man inte in. Har ni suttit i fängelse? Har ni flera fruar? Österrikaren i den nu skrynkliga rocken frågar sig om det kanske tack vare denna stränga inresekontroll inte längre finns något bristfälligt i Amerika, inga lytta och ingen obotlig sjukdom, inget vansinne, inget brottsligt beteende och kanske inte ens någon död?

Mamman, som inte längre är mamma, blir lämnad kvar, livet är slut innan det ens har börjat. Hon arbetare tillsammans med sin mor i en handelsbod. Snart framlever hon sina dagar som prostituerad.

Skiljelinjen mellan liv och död är i Erpenbecks roman alltid tunn. När hon berättat historien om de konsekvenser spädbarnets plötsliga död får frågar hon sig vad som hänt om barnet överlevt. Om mamman istället för att stå handfallen inför barnet som slutat andas hade tagit en näve snö och tryckt mot barnets bröst för att få henne att andas igen, hur hade livet tett sig då?

På det här viset dör och återupplivas romanens huvudperson vid fyra tillfällen. Ett helt liv levs i dödens närhet. Romanen utspelas i olika delar av Europa och blir en exposé över 1900-talets historia i dödens och ondskans närhet. Trots att historien blir en helt annan och får långtgående konsekvenser för de närstående allt beroende på om dottern, systern eller modern dör eller inte så finns det också någonstans i romanen ett öde som man inte helt kan komma ifrån. Det finns något fatalistiskt i romanen, och känslan av att livet inte alltid är att föredra återkommer ofta hos mig vid läsningen av den här mörka romanen.

Genom att låta den sköra linjen mellan liv och död spela huvudrollen lyckas Erpenbeck på ett djupt berörande sätt skildra 1900-talets europeiska historia.