En kvinna vandrar genom ett fjällandskap och tar in det som finns omkring henne. En hökugglas blick, doften från blommande mjölkört, myggornas envetenhet, vakande fiskar. Men också människor som slagit sig ner eller tagit tillfällig tillflykt här. Berättelsen löper längs med den essä som är huvudådran i Helena Granströms bok. Det skönlitterära bryter in, blir […][...]