Hemligheter kan vara magiska. Att tillsammans med någon nära dela något pirrigt och spännande, det är fint. Men hemligheter kan också vara fula och förvridna. Hemligheter kan förgifta och förstöra familjer. För ser ni, hemligheter delar en sällan med främlingar.

Det är i slutet av april när Anna-Karin Ehn försvinner. Hennes bil hittas övergiven utanför Hagfors. Inuti bilen finns blod. Någon har velat Anna-Karin illa. Som socialsekreterare har hon ett utsatt jobb med besvikna och emellanåt instabila klienter. Dock verkar inte allt som det ska hemma hos Anna-Karin och hennes man. Även om det är han som anmält henne försvunnen så kastas naturligtvis misstankarna åt hans håll. Dock händer saker och ting på hennes arbete, så allting är inte enkelt.

Det här är en berättelse om relationer, hemligheter och utsatthet. Den spelar på flera plan, inte bara på brottsoffrets. Svartsjuka och osäkerhet finns på så många plan och platser. Jag läser och blir ledsen och överraskad. Det här är något som drabbar, skriver mig på hjärtat och som jag inser händer mitt ibland oss. Tycker om att den här boken väver in det svåra, det många gånger onämnbara. Den värjer inte, och karaktärerna har någonstans kraften att ta sig vidare.

Det känns som att det skulle kunna vara på riktigt, och jag vet att det tyvärr händer. Kvinnor blir till offer, smulas ner och ibland hamnar de i beroendeställning. Oftast till någon de är i relation till. Det här är en knölig berättelse. Den böljar trots att språket är fast och historien kan verka enkel. Men det blir svårt. Det gör ont. Och det är en himla spännande story. Så för er som bara läser deckare på lust så kan jag meddela att denna kräver mer, den har ett starkt budskap. Visst är det spännande att veta vem som gjorde det, men samtidigt bär den här boken ett budskap och ett hopp. Budskapet är att det ordnar sig, hoppet är att våga.