Jag vet inte riktigt hur det är med de där aporna som ska kunna skriva Shakespeares samlade verk på skrivmaskin, men kunde nog sätta en slant på att människan är det enda läsande djuret. Fast nog läser vi mer gärna om alla de andra? I barnlitteraturen finns möjligen fler djur än människor – eller åtminstone […][...]

Det har sina nackdelar att köpa böcker på nätet, åtminstone om man inte gör sin research helt ordentligt. En gång var jag ute efter Arthur Millers pjäs The Crucible och lyckades köpa en sådan där fuskversion (”cliff notes”) för amerikanska studenter istället. The Crucible (som inte på något sätt är en svårbegriplig pjäs) for dummies, […][...]

Vad vet vi egentligen om djur? Vet vi något alls? Jag tycker mig själva ha ett på många sätt nära förhållande till djur, men när jag väl grubblar på det inser jag ju precis det som Jenny Diski insett: de allra flesta av de där djuren är faktiskt döda. På olika sätt. De finns bara […][...]

Krokodiler måste ju vara ett av de djur som skiljer sig mest åt i barnboksvärlden och verkligheten. I verkligheten: stora, mörka, grova och farliga bestar. I barnboksvärlden: gladgröna och freaking adorable. What a diference a genre makes! Nu är vi lyckligtvis i barnboksvärlden. Där lever Gemma Merinos lilla krokodil som inte gillar vatten. Alla hans […][...]

Jag tror det här är fjärde gången jag läser* Moby-Dick sedan jag var typ 12. Det är alltid lurigt att läsa om böcker, speciellt när man har haft dem med sig så länge; jag har utvecklats en hel del som läsare mellan varje gång, men den har utvecklats som roman också. Dissect him how I […][...]

Jag tänker på Hitchcock. Jag vet inte var alla fåglarna kommer ifrån, nämligen. Inte för att de är otäcka. De är ganska fina. Förmodligen är det en trend som jag hakat på utan att ens reflektera över det. Men plötsligt slår det mig att de är överallt. Som helt ofunktionella figurer i hyllorna, den lilla […][...]

Vi brände upp dig Man gör så med kropparna Man bränner upp dem Själva människan Man sätter eld på henne Agnes Gerner inleder sin diktsamling med en svit dikter om en förlust. Hon skriver fram en nära anhörigs (en mors) död, och beskriver det ofattbara som händer i precisa sakliga bilder. Sättet att framställa döden […][...]

Pricken är en liten kanin med åtta syskon. Inte helt otippat är han, just det, prickig. Alldeles brunprickig och med blå ögon, fast alla hans syskon och alla andra i familjen är vita med röda ögon. Till en början är det inget han och hans syskon bryr sig särskilt mycket om, men mamma och tant […][...]

Det finns ett antal fina bilderböcker för barn om döden. Alla döda små djur, Adjö, herr Muffin, God natt, min katt och VLMF: Vad lever man för?, till exempel. De handlar inte sällan om vad som konkret händer när man dör – begravningar och sådant – men också naturligtvis hur det känns när någon försvinner […][...]