Konsten att skapa en zombie är full av spännande, udda, makaber och ibland skrämmande forskning. Frank Swain har sammanställt vetenskapliga experiment och fynd som alla har det gemensamt att det handlar om manipulation. Den som förväntar sig regelrätta, handfasta tips på hur man skapar en hjärnätande zombie kommer kanske bli besviken, då Swain främst fokuserar på zombie i den haitiska vodouns bemärkelse: någon vars handlingar du kan kontrollera. Även för den som letar efter manualen för att skapa en sådan zombie blir resultatet en besvikelse. Swain konstaterar snarare att vi är långt ifrån att kontrollera någon annans medvetande eller handlingar. Snarare är det så att vi inte har kontroll ens över vårt eget.

Swain börjar med att redogöra för berättelser från Haiti om zombier. Det finns många sådana berättelser och alla är inte lätta att avfärda. Bland annat fallet Narcisse som nedtecknats av läkaren Douyon. Narcisse hade dödförklarats 1962, men påträffades ändå av sin syster på en marknad 1980. Narcisse hävdade att han blivit förgiftad, levande begravd, tagits ur sin grav, drogats och tvingats till slavarbete. Historier som denna har lett till antagandet att det finns ett gift som skulle kunna orsaka skendöd, ett tillstånd som gör att den drabbade personen anses död och därefter kan tas omhand av den som vill ha en viljelös zombie. Efter att ha avlägsnat den skendöde ur sin grav behövs någon form av drog för att kontrollera personen och se till att den gör det man beordrar den till. Substanser som föreslagits är till exempel spikklubba och tetrodotoxin (blåsfiskens gift).

Det som ter sig mest intressant för mig är då Swain visar på hur forskning som rör sig i de dunkla områdena inom vetenskapen kan vara livsviktig. Som då han övergår från att redovisa sökandet efter zombifierande gift till att diskutera terapeutisk hypotermi:

”Men det är inte bara de som vill komma över mark i Haiti, och trollkarlarna de anlitar, som intresserar sig för möjligheten att försätta en människas kropp i skendött tillstånd. Inom medicinsk akutvård är det ofta nödvändigt för läkare att skapa zombier.”

Även om ordet zombier känns lite väl tilltaget, visar Swain hur medicinska upptäckter föranletts av experiment med exempelvis curare. Trots att HLR (hjärt-lungräddning) uppfunnits som ett sätt att hålla en kropp syresatt är det långt ifrån någon garanti för att inte hjärnskador ska uppstå. Det är nämligen ett tungt jobb att ge HLR under en längre tid. Istället för att ställa frågor om hur man skulle säkra syretillförseln, ställde någon frågan: Hur kan man minska behovet av syre? Svaret var terapeutisk hypotermi, en avsiktlig nedkylning av kroppen som gör att hjärnan inte alls behöver syre i samma utsträckning som vid en normal kroppstemperatur.

Swain berättar även om riktigt makabra experiment, exempelvis den ryske forskaren Brjuchonenko som försökte hålla liv i avkapade hundhuvuden. Brjuchonenko sysslade inte enbart med detta utan han gav sig dessutom 1934 på att återuppliva en man som begått självmord. Med hjälp av sin blodpumpande maskin, autojektorn, cirkulerade han det kalla och döda blodet ut ur mannens kropp och tillbaka fick han varmt och syresatt blod. Kroppen värmdes långsamt upp och efter ett par timmar kunde hjärtslag höras i rummet och en dödsrossling hördes från mannen. Han öppnade ögonen och stirrade på läkarna.

”Men återupplivningen varade bara två minuter – de närvarande, som var ’outhärdligt förfasade’ över vad de gjort, stängde omedelbart av pumparna och lät patienten glida tillbaka in i döden.”

Konsten att skapa en zombie rymmer allt från galvaniserade brottslingar till parasiter, lobotomi, hemligstämplade militära projekt och tumörer. Detta är populärvetenskap när den är som allra mest intressant. Det är spännande, fantasieggande, skrämmande och oerhört mänskligt. Swain berättar lättfattligt och humoristiskt, samtidigt som han för viktiga etiska resonemang.