Fadern tog så ofta henne och Fanny med sig till graven att hon senare förklarade att det var genom att stava sig fram på gravstenen som hon lärde sig läsa.

Mary Shelley, författaren av Frankenstein, föddes av filosofen och författaren Mary Wollstonecraft den trettionde augusti 1797. Tio dagar senare dog Wollstonecraft i sviterna av barnsängsfeber. Några år senare skulle Mary lära sig läsa med hjälp av bokstäverna på sin mors gravsten. När hon var sexton år gammal började hon träffa poeten Percy Bysshe Shelley vid samma gravsten. Merete Mazzarella beskriver Percy utifrån det rykte som naglat fast följande på hans CV:

• försökt spränga elitskolan Eton
• försökt bränna ner familjehemmet
• försökt sig på att ”frambesvärja helvetets andar”

Tim Burton och Helena Bonham Carter framstår som en gullig Pixarfilm i jämförelse. Marilyn Manson och Dita Von Teese korta äktenskap framstår som ett Disneylyckligt slut. Percy och Mary är för all framtid cementerad som alla gothares ideala power couple.

Boken går igenom det totala mörker som Mary Shelley tar sig igenom och som i folkmun kallas livet. Där får vi möta män som framställer sig som radikala och jämlikstörstande men som i praktiken är samma gamla patriarkala skrot. Vi får möta läkare som försöker väcka lik till liv med elektricitet. Läsa om studier som visar att apor kan njuta av skräckfilm. Och så kan vi notera kokbokstipset med sjuttiofem vegetariska recept som 1691 såldes in med frasen att rätterna kunde tillredas och ätas:

[...] utan orättvisa, risk eller grymhet och utan att ackompanjeras dödsskriken från våra medvarelser

Elegant glider boken över från att vara en effektivt berättad biografisk berättelse om Mary Shelley, och människorna i och kring hennes liv, till att gå in mer på Frankensteins tillkomst och betydelse. Inspirationskällor, filosofiska resonemang, tidsanda, etiska problem, missförstånd i tolkningar, biografiska detaljer som smugit sig in osv.

Frågor om huruvida artificiell intelligens är möjlig såväl som frågan om omvärldens fördomar kan göra en ond samsas med mer vardagsnära undringar om datoranimerad skräckfilm verkligen kan vara lika skrämmande som spelfilm.

Det här är en sån bok som kommer göra dina anhöriga och/eller kollegor tokiga. Var och varannan sida vill jag säga till någon: ”Hör på det här då!”

Ja det är ett totalt jävla mörker som skildras. Men framför allt är den smart, snyggt komprimerad till de ofattbart 251 sidorna och bitvis även skriven med en underbar humor.