Recension

: Novellix Nr 45-48: Hägring, Alla vill bara gå hem, Allt har sin tid, Herr Kader
Novellix Nr 45-48: Hägring, Alla vill bara gå hem, Allt har sin tid, Herr Kader Oline Stig, Daniel Sjölin, Alva Dahl, Håkan Nesser
2014
Novellix
7/10

Sjölin går på knock

Jag har vanligtvis mina favoritplatser att läsa på – i sängen, i fåtöljen i arbetsrummet, på balkongen eller i tevesoffan. När det kommer till förlaget Novellix utgivning kan jag dock inte komma på en enda titel som jag läst på någon av dessa platser. Istället har jag allt som oftast en eller ett par noveller med mig i väskan, för att kunna läsa när och var som. I kollektivtrafiken, på stranden, i väntrummet på en vårdcentral, på ett flyg eller bara på en bänk mitt i stan medan jag väntar på en vän. ”Stories to go”, beskriver Novellix sin utgivning, och jag kan bara konstatera att de siktat helt rätt. En välskriven och snygg novell i väskan gör all väntan trevligare, oavsett var en befinner sig.

Nr 45-48 i deras utgivning består av nyskrivna svenska noveller av författarna Oline Stig, Daniel Sjölin, Alva Dahl och Håkan Nesser. Formgivningen (av Karin Rönnmark) är, som vanligt när det gäller Novellix, väldigt snygg och novellerna välskrivna.

Oline Stig skriver i sin novell Hägring om en grupp människor som flyr sina egna, kanske en smula torftiga, liv för att hitta ett nytt umgänge på nätet. Det är en historia om vänskap och närhet, om tillit som kan byggas på alternativa sätt, men också om svek. Hur mycket vet vi om människorna vi spenderar tid med via datorn eller telefonen? Spelar det någon roll hur mycket av det vi ”vet” som är sant, när vi ändå väljer deras sällskap, framför de människor vi träffar varje dag?

Håkan Nesser förlägger handlingen för sin novell Herr Kadar till en liten turistort på en ö utanför Tanzanias kust. Det är en liten plats, med en liten skara människor vars öden blir intimt sammankopplade enbart pga att de befinner sig på samma plats vid samma tid. Värmen som får allt att gå långsammare, de ibland bara anade intrigerna och sättet det hela berättas på påminner mig om Marguerite Duras De små hästarna i Tarquinia.

I Allt har sin tid konfronteras huvudpersonen med en man som gjort henne väldigt illa i det förflutna. Deras roller är ombytta nu, den här gången är det hon som innehar en viss maktposition gentemot honom, men ändå … Bara att se honom i sammanhang som är hennes, som en deltagare på en kurs hon leder, omkullkastar hennes trygghet. Minns han vad som hände? Förstod han ens att det som hände var våldtäkt? Kommer han att försöka skada henne igen, eller är de minnen som aldrig lämnar henne så obetydliga för honom att han inte ägnar dem en tanke? Dahl, som var med och grundade förlaget Novellix, har skrivit en smärtsam novell om att bära på erfarenheter av sexuellt våld. Och visar skickligt hur dessa sätter sig inte bara i hjärnan, utan i hela kroppen på den som råkat ut för det – i balansen, i sömnen, i förmågan att slappna av.

Och så kommer vi då till Daniel Sjölins Alla vill bara gå hem. Åh, detta är så bra! Det är en samtidigt väldigt trivial historia – någon lämnar ett barn på dagis, någon stressar till jobbet och funderar på att försöka hinna med eftermiddagens after work, men vill nog ändå bara gå hem – och samtidigt ett bisarrt försvarstal för varför allt blev som det blev. Varför världen gick åt helvete i och med alla politiska beslut som togs – av människor som egentligen bara ville gå hem. Det är en mörk dystopisk berättelse, utan helt tydlig berättarröst eller riktning, men där Sjölin eldar på med både tempo och ett framforsande språk. Och humor. Jag uppskattar Sjölin kanske mest för hans humor just nu, sylvass som han är (läs t.ex. hur han tryckte till Jan Björklund på det mest briljanta vis i Expressen i somras).

Fy vad orättvist, vi försökte ju med allt! Vi sänkte skatterna för att inte bandyplanerna skulle vara spolade med era pengar, så att ni kunde köpa laptops och gurkmeja istället. Vi försökte få fler krogbesök, fläskigare bokköp, nyare vagnpark driven med energiskog och ökat antal kvalitetsupplevelser kopplade till inhemska charkprodukter. […] Vi gjorde ta mig fan allt för er! Vi sålde järnvägarna, sålde telefontrådarna, bostadsbolagen, skolorna, förskolorna, kraftverken för vi önskade så innerligt att få se er stråla den där dagen när ni tog steget från grevé till gruyère. Vi var oerhört stolta, sen ville vi ha mer tid för familjen så vi gick lite tidigare.

Ingenting jag skriver kan förmodligen ge en rättvis bild av det ordflöde, den bitskhet och den skarpa och kritiska blick för samhället som Sjölin åstadkommit i Alla vill bara gå hem. Läs den istället. Gör det bara! Kanske på en buss på väg någonstans, eller på en bänk i väntan på något.

Marie Gröön

Publicerad: 2014-10-10 00:00 / Uppdaterad: 2014-10-09 20:04

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5857

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?