[...]

Frankrike 1851. Louis Napoléon Bonaparte (Napoleon III) har just genomfört en statskupp. Ett uppror startar i de södra delarna av landet, republiken störtas och folket i Provence håller andan inför repressionen som de anar ska komma från kejsarens håll. I en liten provencalsk by, dold i dimma på kanten av ett berg, finns sjuttonåriga Violette […][...]

   [...]

Att röra sig över klassgränser, uppåt, kan vara som en hemlöshet. Man är högfärdig och utanför där man kom ifrån, osäker och osjälvklar där man hamnade. För fin i kanten. Inte fin nog. För Saga får den där konflikten sin kulmen när hon vänder hemåt (kan hon ens kalla det hem?) för sin mammas bouppteckning […][...]

En vän till mig kräktes en gång som liten på julaftonsmorgon av den upprymdhet hen kände inför julfirandet. Ungefär så känner jag sen en vecka tillbaka. Det är FÖR stort att den äntligen är här! Bokmässan! Det känns som att jag har feber. Och då menar jag inte ”feber” i den där livsglada Håkan Hellström-bemärkelsen […][...]

En kvinna och en man reser runt och skjuter människor. Sara och Benjamin flyr i en gammal Volvo. Skogen står tät och vägarna är ödsliga. Det är mörkt, men våren är på väg. Hotellstäderskan Lávra , längtar efter något extraordinärt. Kocken Karim drömmer om den stora vinsten vid spelautomaterna. Saskia vakar hos sin döende mor. Där […][...]

Hedvig har fått en klänning och Konrad ser lite avundsjukt på när Hedvig dansar runt. Klänningen är blå och glittrar, och då är det lätt att bli lite avundsjuk. Konrad får låna klänningen och även han skiner upp när han glittrar. När Hedvig vill ha klänningen tillbaka säger Konrad bestämt Nej! Det blir bråk, men […][...]

Cancerbloggar är ett relativt nytt fenomen. De dök upp strax efter det att de vanliga bloggarna exploderat i början av 2000-talet. Människor drabbade av cancer behövde en kanal utåt. Istället för dagbok skrev de till nära och kära, folk i etern som kunde ge pepp, samt samtidigt till alla andra som på något vis behövde […][...]

Grunden är ensamheten och det gäller att finna en trygghet i den. Tegelstenen In cold blood av Truman Capote har ansetts vara en av de första dokumentära romanerna och det är svårt att sätta sig in i hur banbrytande en sån bok var 1966. Idag duggar autofiktionen lika tätt som män i en 80-tals-hit. Och […][...]

Som enda baksidestext till Tranans stilrena utgåva av Clarice Lispectors Passionen enligt G.H. finns ett uppförstorat citat ur romanen. Så här lyder det: Jag tittade på den, kackerlackan; jag hatade den så mycket att jag solidariskt gick över till dess sida, för jag stod inte ut med att vara ensam med min aggression. Det är […][...]