I mitt jobb i bokhandeln förekommer den här tiden på året många vaga begrepp för att beteckna de genrer som kunderna frågar efter: ”semesterläsning”, ”strandbok”, ”sommarläsning” och ungefär dussinet ytterligare varianter på säsongsbetonad genreindelning. Samlingsnamnet på denna genre kan vi kalla för ”light lit” – på engelska eftersom det blir lite ordvitsigt i och med verbböjningen, men också för att light både betyder ljus och lätt – så som många vill att semestern ska vara.

Innehåll som ofta uttryckligen avböjes bestämt är cancer, självmord, ångest och sjukdom.

Till en början tyckte jag det var märkligt att folk aldrig verkar ha problem med t.ex. historiska romaner, något jag själv tycker är en ”tung genre”. Men efter ett tag har jag förstått att det framför allt är det känslomässigt tunga som ska undvikas till varje pris. 48 veckor av känslor i detta mörka land verkar vara mer än nog. We need to unwind! för att parafrasera Elaine Benes i Seinfeld.

Jag som själv älskar mörker och ångestfyllda böcker bidar min tid och söker en fristad i alla ungdomar som köper The fault in our stars, arkitekterna som köper Paradisträdgården och läkemedelsforskarna som gärna förkovrar sig i Den odödliga Henrietta Lacks.

Här är några av kommande veckans böcker:

Igår skrev Tone om Jonas Grens debutdiktsamling Lantmäteriet som fick högt betyg.

Idag skriver Joel om Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman, en fantastisk uppväxthistoria (i fantasyskrud). Joels första tiopoängare, välförjänt fullpott.

På onsdag skriver Annika om Euripides tragedier Backanterna & Ifigenia av Aulis, som får högt betyg.

På fredag skriver Daniel om Nattfilm av Marisha Pessl. En fantasifull bladvändare som ändå inte når hela vägen fram.

På söndag skriver Nina om mangaserieboken Oblivion High 2, av Johanna Koljonen och Nina Von Rudiger. Den är underhållande och rolig men en smula rörig. Hamnar i mitten på betygskalan.