2008 tar plötsligt svenska staten, genom riksgälden, över ledningen av banken Carnegie, en bank som har en historia av miljardvinster och skyhöga bonusar till sina anställda och aktieägare. På baksidan av boken ställs frågan ”Hur kunde det gå såhär?”

Karolina Palutko Macéus beskriver grundligt skeendet kronologiskt från start till kollaps. Det är intressant läsning, grundligt researchad. Överdådiga teambuildingresor och extremt dyra företagsfester skildras uppblandat med beskrivningar av hur finansiella instrument använts av olika medarbetare på banken. Människor (nästan uteslutande män) med ett begränsat sömnbehov som snabbt bygger upp en tolerans för vad som är en rimlig bonus blandas med en tekniska beskrivningar av optioners värde.

Men frågan om hur det kunde gå som det går dröjer. Palutko Macéus bok är ett bra tidsdokument, det ligger som sagt ett gediget arbete bakom. Men särskilt mycket analys blir det aldrig. Varken i frågorna hon ställer eller i svaren hon får av de som var inblandade. Att inte ”mamma Josan” det vill säga Kerstin Josfält intervjuas grundligt trots att hon ”varit på Carnegie längre än någon annan” är märkligt. Rimligtvis borde hon kunna göra en bra beskrivning av hur företaget och kulturen inom finansvärlden i stort förändrats.

Boken är inte dålig, jag fascineras av hur Palutko Macéus lyckas överblicka skeendena, något som jag personligen inte tror att många av de inblandade verkar ha koll på själva än idag. Men boken är alldeles för otillgänglig. Sidan i slutet med rubriken ”Terminologi” fyller inte alls sin funktion och är alldeles för tunn. Eftersom texten inte har några fotnoter ger jag snabbt upp mitt konstanta bläddrande fram och tillbaka i boken. Det hade gått att lösa på ett bättre sätt genom att ha ordförklaringarna längst ner på respektive sida. Att lägga till en mer utförligare lista eller någon form av grafik på hur banken/styrelser/företagsstruktur/aktieinnehav tror jag hade hjälpt boken ytterligare. Varför inte ha samma praxis för böcker om ekonomi som vi har för fantasylitteratur: en pedagogisk karta på bokpärmens insida!

Att initiativet till boken kommit från D. Carnegie & Co. och att författaren lånat pengar av dem för att kunna färdigställa boken känns problematiskt. Även om hon försäkrar sitt oberoende och till och med fått en garanti om detta skriftligt. Inte för att jag ifrågasätter hennes oberoende, absolut inte, men när granskande ekonomijournalistik inte går att finansiera på ett annat sätt är vi illa ute. Människor som påverkar hela samhället och som tar onödiga, extremt tvivelaktiga och ibland olagliga beslut borde vara i allas intresse att läsa. Inte något som bör skrivas för de som redan har goda förkunskaper. Här borde förlagen ta ett större ansvar för finansiering, och författare som Paultko Macéus ett större ansvar för att göra det mer tillgängligt.