Jag såg ett avsnitt av tv-serien Hannibal häromdagen där en av de utstuderade mördarna i scen åker tunnelbana i New York. Han går sakta genom en tunnelbanevagn på jakt efter sitt nästa offer. Han tittar på människorna som sitter tysta på väg till sina jobb, några står upp, de parerar vant stötarna och inbromsningarna utan. Några läser tidningen, några läser en bok, de flesta sitter bara och tittar ut i ingenstans. Och inte EN ENDA människa har framme sin mobiltelefon! Är det tänkt att jag som tittare ska tro på att i en tunnelbanevagn i New Yorks pendeltrafik så är det ingen som kollar flödet, sin mail eller läser nyheterna annat än i pappersform?

Förutom att det är dåligt manusförfattande är det tråkigt att inte lämna fler spår åt framtiden med den kultur vi producerar idag. En av de bästa sakerna med kultur är ju hur vi kan titta bakåt på pricksäkra samtidsskildringar och jämföra med vår tid idag, fascineras eller känna igen oss. När jag läste Rapport från en skurhink nyligt så slogs jag bland annat av hur Maja Ekelöf återkommer till debatten kring hur OS politiseras – vissa tycker inte att mänskliga rättigheter är viktiga när det ska idrottas. Hon återkommer också till hur nationalism och rasism frodas när ”det blir ont om arbete”. Känns det igen? Detta skrev Ekelöf 1967 men skulle kunna vara idag. Det som var en dagbok om vardagen svindlar idag och det hjälper en kanske att se strukturer när det väl snurrat klart.

Det är omöjligt att veta vad som kommer svindla i framtiden, därför kan jag knappt vänta på att få se vad som kommer svindla i framtiden kring veckans böcker:

Idag skriver Marie om Grejen med verb av Sara Lövestam.

På tisdag skriver Josefine Projekt Längtan av Marika King som hon lite överraskad delar ut högt betyg till.

På onsdag skriver Cecilia om Valerie Tong Cuongs Mirakelverkstaden – en spännande bok om livskriser som leder till stora förändringar. Den är svår att lägga ifrån sig men har ett slut som inte lever upp till förväntningarna.

På torsdag skriver Tone om Johan Jönsons tegelsten till diktsamling mot.vidare.mot. En stor bok på många sätt men med ett tonfall som stundom stör recensenten.

På fredag skriver Joel om Kleptomania av Kristina Hård. En märklig fantasy historia med bland annat luftskepp, troll och en slemmig finansminister. Joel är osäker på betyget min gillade historien.

På söndag skriver Annika om Glupahungern av Andrea Lundberg. Det är en bok som skulle kunna kategoriseras som magisk realism, fast till stor del skriven på norrländsk bondska. Säregen och intressant men ändå något av en liten besvikelse.