Senast jag läste Jenny Jägerfeld var i den erotiska novellsamlingen HET där hon bidrog med en dråplig och skrattförlösande historia om en ung, sexuellt frustrerad, kvinna som får till det med en av sina bästa vänner. Då präglades texten framför allt av en pretentionsfri, verklighetsnära ton och rappa dialoger. Nu är hon tillbaka med Jag […][...]

I dag recenserar vi bland annat den busiga bilderboken Treo, Enis & en till samt Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta, som handlar om en pappa som dör och lämnar sin lilla pojke med saknad och grubblerier. Nu har du chansen att vinna detta bilderbokspaket som täcker in både tjo & tjim […][...]

Maximilian och Minimilian är en bok om att vara liten och att vara stor. De två huvudpersonerna är lika gamla men väldigt olika stora, Maximilian faktiskt så stor att han inte får plats i boken. Ibland är han hopträngd på sidorna, ibland syns bara hans ben. Att alltid vara den stora eller den lilla innebär […][...]

Treo och Enis är två zebror som är sambos i ett radhus på Enehandavägen. Livet lunkar på, den ena dagen är den andra lik. Enis älskar tillvaron. Hen prisar att mackorna smakar lika gott varje dag, medan Treo tröttnat på förutsägbarheten. Treo längtar äventyr och överraskningar. Tänk att få göra något annorlunda för en gångs […][...]

På Circus Vaudeville i Madrid uppträder två små loppor, förmodligen förälder och barn. De gör succé och lever livets glada dagar med siesta och middag på rester från dagens lunchbuffé. De kom dit för två år sedan från Grenada, ”i en låda smugglad rom” och trivs förträffligt med det spännande storstadslivet. Men sedan brinner teatern […][...]

Jons pappa är död. Men det tänker han inte berätta för någon. Det är ingen idé att berätta för det är ingen som skulle förstå i alla fall. Så känns det i Jon. Det är så märkligt. Jon tycker att hans pappa både finns och inte finns på en gång. Alla pappas saker är kvar […][...]

Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast. Så enkelt och smärtsamt inleder Anna Höglund sin bok Om detta talar man endast med kaniner. Det är en historia om en känslig kanins strävan efter att hitta sin plats i tillvaron. När utanförskapet och ensamheten stångar sig blodiga emot […][...]

När jag var liten var mitt favoritdatorspel ett inte så avancerat ett med Rosa Pantern som huvudperson. En gick runt i en skräckfantasivärld och löste mysterier. I en bana träffade Rosa Pantern en råtta. Råttan sjöng en sång om hur råttor genom århundraden blivit syndabockar, utstötta, de onda. Jag tänker på den sången när jag […][...]