Recension

: Hon ville ju
Hon ville ju Pernilla Gesén
2013
LL-förlaget
9/10

Lätt att läsa, svårt att smälta

Utgiven 2013
ISBN 9789170534416
Sidor 116

Om författaren

Pernilla Gesén är en svensk barn- och ungdomsförfattare. Hon är född 1965 och har en bakgrund som manusförfattare. Hon skriver om kärlek, död och vardagen i skolan.

Sök efter boken

Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till information, nyheter och litteratur utifrån sina egna förutsättningar. De arbetar på regeringens uppdrag och inom Centrum för lättläst finns LL-förlaget. Den första lättlästa boken gavs ut 1969 och var en lättläst version av Per Anders Fogelströms Sommaren med Monika. Från början var de tänkta läsarna främst personer med intellektuell funktionsnedsättning men numera vänder sig utgivningen till unga och vuxna som har lässvårigheter av många olika anledningar. Det handlar om att skriva så att alla begriper. En lättläst text har kortare meningar, enklare ord. Innehållet är konkret och följer en logisk tanke. Vilka är det då som behöver lättläst? Ungefär 25 % av den vuxna befolkningen i Sverige läser inte så bra som en förväntas göra efter grundskolan. Det kan bero på en mängd saker men målgruppen för lättläst är folk med funktionsnedsättning som medför nedsatt läsförmåga, men även ovana läsare, unga och vuxna samt människor med svenska som andraspråk.

LL-förlaget jobbar för att alla människor ska hitta läslusten. För dem som har svårt att få ordning på bokstäverna behövs böcker som engagerar. Hon ville ju är en ungdomsbok som bränner i mina händer. Det handlar om 16-åriga Barzan som längtar efter att förlora oskulden. Hans bästis Leo har gjort det för länge sedan. Tanken upptar en stor del av Barzans vakna tid och hans tillvaro handlar till stor del om att spana in tjejer, deras bröst och att dra sig tillbaka till skoltoaletten och runka när det inte funkar att räkna baklänges från hundra. Det börjar en ny tjej i klassen som heter Teija. Hon är tuff på ytan och håller på med kampsport. Barzan är intresserad av Teijas kompis Disa som i sin tur är kär i Barzan. Så blir det fest hos Disa och Barzan ser sin chans. Är det nu oskulden ska ryka? Han förbereder sig med kondomer och nystruken skjorta. Men Disa blir väldigt full.

Efter festen är allting så konstigt. Vad var det som hände egentligen? Det finns flera versioner av kvällen. Disa var så full att hon inte märkte något. Hon sov ju, så vad är grejen? Men att sätta på någon som nästan är medvetslös av fylla är våldtäkt, menar någon annan. Det är livsviktiga saker som diskuteras, och det är kärnfullt och lättbegripligt beskrivet. Som jag skrev tidigare så bränner boken i mina händer, och trots att det är ett bra tag sedan jag var sexton, är jag där igen. Darrig, med rädslan av att inte duga. Så här i efterhand ter det sig horribelt att det var så viktigt att ”bli av med” oskulden. Men det var något som skulle ”förloras” till varje pris, och jag jämförde mig med mina kompisar.

Karaktärerna i Hon ville ju är pedagogiskt presenterade i början av boken och finns där som en påminnelse om en blir snurrig. Fint och klokt. Det är luftigt tecknade porträtt där läsaren får fylla i ganska mycket själv, men personernas riktningar är tydliga. Jag blir faktiskt sexton igen när jag läser den här boken och jag vill sätta den i händerna på alla från tretton och uppåt. Den är viktig och lättläst, men inte ett dugg lättvindig.

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2013-08-29 00:00 / Uppdaterad: 2013-08-29 21:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5361

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?