För ett par år sedan recenserade jag en bok där jourhavande biolog, Lars-Åke Janzon, svarade på frågor om djur från svenska folket. Det är faktiskt en tjänst, på Naturhistoriska riksmuseet, ”jourhavande biolog”. Någon motsvarande tjänst i historia finns tyvärr inte, men man skulle kanske ändå kunna säga att titeln som jourhavande historiker inofficiellt tillhör Dick Harrison. Hur han hinner dyka upp i alla upptänkliga sammanhang, producera böcker i halsbrytande fart och samtidigt vara professor i historia vid Lunds universitet har nog många grubblat över. Sover karln alls?

I Svenska Dagbladets nätupplaga har Harrison skrivit artiklar och besvarat frågor på Historiebloggen, och nu samlar han ett urval av dessa artiklar i en bok med just titeln Jourhavande historiker. Kronologiskt upplagd behandlar den i korta, lättlästa inlägg allt ifrån dinosaurierna till Domus.

Själv skulle jag gärna hört exakt hur frågorna löd – Vad vill det så kallade svenska folket verkligen veta om historia? Vad går de omkring och grubblar på? – men riktigt sådant är inte upplägget. Oftare heter det ”jag får ofta frågan om” eller ”en av de vanligaste frågorna är”, vilket ju också är intressant. Här och var inbillar jag mig kunna läsa en viss trötthet på frågor om etnicitet och vem som var där först-frågor.

Ganska god variation har man ändå lyckats åstadkomma, med både mer klassiska historieboksfrågor – Vem grundade Jerusalem? Är Kiviksgraven en kungagrav? Ljög Per Albin Hansson om att Sveriges beredskap var god? – till folklivs-, historiebruks- och populärkulturfrågor. Hur länge har vi friterat mat? Fanns det någonsin peppar i pepparkakor? Har det funnit vampyrer (tydligen en ganska vanlig fråga från ungdomar)? Eller enhörningar? Vad är sant i Ivanhoe? Tintin? Les Misérables?

Visst blir det anekdotiskt och visst finns här mycket kul att kasta in i konversationerna. Att de där enhörningarna ju ansågs ha funnits av folk som samlade deras horn, som i själva verket var narvalständer, i sina kuriosakabinett; att kyskhetsbälten mycket väl kan vara bara en fantasiprodukt från samma kabinett, eller vilken enormt omständig och grym process det var att få fram honung förr i tiden.

Om jag är något mindre såld på jourhavande historiker-boken än biolog-ditot så beror det kanske på att jag har bättre förkunskaper i historia. Inte så mycket i sak som i inställning, jag saknar de sammanhang som ofrånkomligt går förlorade i sådana här frågeböcker, och jag skulle önskat mig mer möjligheter att gå vidare. Ett och annat litteraturtips hinns med i löpande text, men någon litteraturlista finns däremot inte (den skulle förmodligen bli galet lång). Här och var redovisas stridigheter historiker emellan, myter avlivas, nya funderingar väcks, men ibland saknar jag liksom ordentligt fotfäste.

Riktigt mätt blir man med andra ord inte, och det är kanske inte meningen heller. Ett småplock smakbitar i både gamla och nya nyanser bjuder Jourhavande historiker dock.