Jag antar att det säger en del om att man är mer orienterad när det gäller böcker än växter när man glatt läser ”läs-skyddad” (och ser framför sig en mysig liten vrå där det är fint att sitta och läsa i början av våren) istället för ”lä-skyddad”. Just därför tänker jag att Christina Högardh-Ihrs Från aprikos till äpple. Frukter och bär för din trädgård kan vara en bra start.

Det har kanske med det där ABC:iga upplägget att göra, det andas liksom nybörjarvänlighet. 28 frukter och bär (fast ”Vilda bär” är förstås tekniskt sett olika), från A till … nå, Ä. Högardh-Ihr presenterar växten, några olika sorter, och ett och annat recept på vad man kan ha dem till. Det är inte så dumt. Vem vill inte kunna göra egen björnbärssylt med mörk choklad, eller fläderblomssorbet, hallonmousse eller havtornsparfait? På alldeles egna bär?

Men det saknas en ram, en grundläggande introduktion till hur man hanterar frukt och bär i allmänhet. Hur väljer man vad som passar i ens trädgård? Vad ska man tänka på? Nu får man till exempel för varje växt eller växtsort veta vilka klimatzoner den passar i eller vilket pH-värde den vill ha på marken, men ingenstans förklaras vad det egentligen innebär. Kan man göra något åt det? Det hade varit så lätt att förklara den typen av saker i ett första grundkapitel.

Bilderna hade också kunnat komma till större användning. Här är de klassiska: fina frukter och bär i fin grönska. Då och då ett vackert stilleben med en syltburk eller saftkanna uppställd i det gröna. De tillför inte mycket information, visar inte hur man gör någonting.

Jag har läst en bunt trädgårdsböcker den här veckan, och visst, mina förkunskaper är ganska skrangliga. Men de flesta av dem har varit mer djuplodande än den här, och ingen av dem har ändå fått mig att känna mig dum. Jag tror inte alls att det är någon nödvändighet att känna sig dum när man försöker lära sig något, men här hakar jag ofta upp mig på småsaker som inte förklaras. Att ett recept utgår ifrån att ingredienserna är ”passerade”, men hur gör man dem det? Eller att de flesta recept slutar med att man ska hälla upp i ”rena” burkar, medan andra kräver ”riktigt rena”. Vad betyder det? Diskat respektive … desinficerat? Eller är det bara en lite missriktad språklig variation?

Så det här hade kunnat vara en bättre introduktion till frukt och bär än vad det är. Och ärligt talat, lite recept på saft och sylt kan man hitta i vilken grundkokbok som helst. Men blir jag sugen på att odla? Lägger jag ännu fler sorter till den långa önskelistan på växter till trädgården? Jo, det gör jag ju onekligen.