Inger Christensens författarskap är kantat av en omisskännlig överenskommelse om kvalitet. Litteraturvärlden beklagar att hon aldrig hann få sitt nobelpris. Hon omskrivs som en av de tidlösa. Som en poet vars ord, utskurna ur rum och samtid, aldrig kommer att sluta blänka. För ett par år sedan skrev jag själv också en recension av romanen […][...]

En av de bästa konstutställningar jag sett var Annika von Hausswolffs Ich bin die ecke aller räume på Magasin 3 i Stockholm 2008. Utställningen såg ut att mima upphängningsprocessen av en retrospektiv utställning. Vissa verk låg kvar på den typ av vagnar som används för att förflytta verk i lokalen. Vissa verk låg på golvet […][...]

Det här är egentligen två böcker i samma pärm. Den första lutar sig mot Hanna Arendts koncept om den banala ondskan och handlar om vad som får till synes helt vanliga människor att begå bestialiska dåd mot sina grannar och medmänniskor. Här avses inte enskilda psykopater och galningar, utan hela samhällens gradvisa förvandling och acceptans […][...]

Värmen har kommit och nu slutar skolorna, många går på sina semestrar. Vad ska du läsa i sommar? Blir det deckare eller tar du fram de där tjocka böckerna du inte haft tid för tidigare? Själv har jag som plan att läsa om Dostojevkijs Brott och straff, vi får se hur det går med den […][...]

Det finns någon slags lockelse över DDR, den lika paranoida som totalitära statsbildning som jag inte riktigt kommer över. Kanske är det någon form av nostalgisk projicering till en svunnen era, då man inte konstant behövde ta aktiva val, utan kunde luta sig tillbaka till TV1 och TV2 och låta staten bestämma över sin pensionsförvaltning. […][...]

Om någon hade tagit livet av Hitler innan andra världskriget, hade andra världskriget då aldrig ägt rum? Eller om han lyckats som konstnär istället; hade världen då blivit mera god, mindre ond? Hade historieutvecklingen ändrats? Eller är det snarare tendenser i tiden, omständigheter och svängningar som gör att vissa människor anammar farliga idéer? Vad skapar […][...]

Efter tre alltmer irriterade mejl om att Emmi vill säga upp sin tidskriftsprenumeration, känner sig Leo tvungen att upplysa henne om att han heter Leike, medan hon försöker mejla tidskriften Like. ”Du är den tredje som skriver till mig för att säga upp sin prenumeration. Tidningen måste verkligen ha blivit dålig.” Nio månader senare lyckas […][...]

När Pats mamma hämtar hem honom från kliniken har han bara ett mål i sikte: att förbereda sig för det lyckliga slutet. Pat tänker sig livet som en film, med Gud som regissör. Just nu ser det mörkt ut, men om han bara anstränger sig för att bli en bättre människa så kan han lägga […][...]

Den 16 maj, drygt tre veckor före dagens bröllop mellan Prinsessan Madeleine och Herr Christopher O’Neill, utkom en ny bok om prinsessan med titeln Prinsessan Madeleine, skriven av journalisten och hovreportern Daniel Nyhlén. Den som, liksom jag själv, hyfsat väl följt mediernas rapportering kring det svenska kungahuset, får inte så många nyheter till livs genom […][...]

Det händer att man läser böcker som gör en avundsjuk. I alla fall mig. Jag önskar helt enkelt att jag hade skrivit den här romanen. Hillary Jordans Mississippi – eller Mudbound i original – är vackert och ohyggligt hantverksskickligt skriven, och det helt utan att ta fokus från de enormt berörande karaktärerna och den drabbande, […][...]