Vad lackar du ur på just nu? Den frågan är ställd till ”Fyra förbannade män”. Sammanhanget som frågan är ställd i är oklart men det spelar inte så stor roll. Det som spelar roll är att män som Erik svarar så här:

Politisk korrekthet som gör att allt ses som kontroversiellt. Till exempel att folk uttalar sig om Slitz utan att ens ha läst den.

Jag tänker inte skriva något om skillnaden i människosyn mellan de som läser och försvarar Slitz och de som väljer att inte läsa Slitz. Det jag istället tänker på när jag läser Eriks svar är att det inte alls är särskilt svårt att uttrycka sig sexistiskt eller rasistiskt i dagens Sverige. Det som är svårt är att göra motsatsen, att stå upp mot sexism och rasism. Det är inte helt lätt att skriva den här recensionen. Inte för att jag har svårt för att hitta orden men för att jag funderar på om några vita kränkta män kommer att läsa den här texten. Jag beundrar Kawa Zolfagary och alla andra som ständigt blir hotade och påhoppade för att de står upp för alla människor. Kawas tack ser ut såhär:

Tack alla som hjälpt till genom att tipsa om material till denna bok. Tack alla som bidragit till att producera boken och tack till de som gett stöd när de kränkta blivit hotfulla. Tillsammans har vi hittat det roliga i det hemska och upptäckt att humor är bästa försvar.

Vita kränkta män är ingen bok att läsa från pärm till pärm, det är en bok att bläddra i. Jag läser ofta Facebook-sidan Vita kränkta män (som är förlagan till boken) och följer även Kawa Zolfagary på Twitter. Det han gör där är viktigt. När jag läser boken känner jag igen många av inläggen och klippen. Det blir tyvärr lite tråkigt i längden. På Facebook och Twitter kan man följa de direktreaktioner som följer av ett inlägg och jag kan delta själv i diskussionen på nära håll. Det går givetvis inte att skapa med hjälp av bokformatet och jag funderar lite på syftet med boken.

Det hade varit mer intressant att läsa boken om man hade skrivit till kommentarer, diskussioner och utvikninger av de vita kränkta männens inlägg. Som det är nu blir boken snabbt ett dött forum, en plats att skratta åt arga, hotfulla män.

Jag blir förbannad när jag läser vad de skrivit men jag skrattar också åt upprörda hen-hatare, de som använder bög som skällsord, de som skriker nej till böneutrop i Sverige, de som osar sexism och hatar invandrare bara för att de är invandrare (eller nja, troligtvis födda i Sverige av invandrade föräldrar).

Det enda som finns vid sidan av alla saxade inlägg är Maria Svelands starka förord.

… när Pär Ström efter ett tag upptäckte Vita kränkta män och skriver en upprörd kommentar där han förklarar att han är kränkt över Vita kränkta män, ja då överträffar verkligheten dikten så många gånger att jag brister ut i jubelsång över livets förunderliga absurda sätt att överträffa sig självt gång på gång på gång.

Och det stämmer. De roligaste av alla är de som påstår att Kawa Zolfagary har startat det här projektet för att ”se till att vita män överhuvudtaget inte längre betraktas som människor som förtjänar att inte kränkas utan tvärtom gärna ska kränkas.”

Vad man svarar på det, det får man väl inte säga i vita kränkta mäns land.