I Kristina Appelqvist fjärde deckare spelar Vincent van Goghs tavla Det gula huset en nyckelroll. Denna tavla som föreställer det gula hus där konstnären en tid bodde tillsammans med sin vän, en annan numera världsberömd konstnär, Paul Gauguin. Det finns forskare som påstår att det faktiskt var Gauguin som med ett svärd skar av vännen van Goghs öra. Detta efter ett bråk om en prostituerad samt om konstens natur. Om detta handlar dock inte De blå damerna utan här står själva tavlan i centrum.

Det börjar med en spektakulär konstutställning på Skövde konsthall där fem van Gogh-målningar ställs ut. Efter en dryg vecka stjäls Det gula huset under en ytterst fräck kupp. I samband med detta hittas den nya, kontroversiella chefredaktören på Skaraborgs Allehanda brutalt mördad. Har tavelstölden med mordet att göra, eller är det två skilda händelser som brutalt krockar? Historien behandlar två uppmärksammade händelser som flätas samman bakåt i tiden.

Huvudpersonerna är fem blå damer. Dessa damer pluggade konstvetenskap i Lund i slutet på 80-talet och bildade på Kreta ett hemligt sällskap. De döpte sig efter De blå damerna från Knossospalatset som för fyratusen år sedan levde sina liv på Kreta. Lundastudenterna blev inspirerade av hur självständigt de antika kvinnorna på Kreta levde. De hade en stark ställning i samhället och var inte alls förtryckta på samma sätt som till exempel kvinnorna i Egypten vid samma tid.

Efter konststudierna sprids De blå damerna, men vid tiden för mordet på en av dem är de alla fem samlade i Skövde. Appelqvist skriver puttriga må bra-deckare, där intrigen är inbyggd i själva gåtan.

Appelqvist främsta styrka är miljöbeskrivningarna. De är träffande och inbjudande. Jag förpassas dit och glömmer min egen omgivning. En annan styrka är dialogerna som är ytterst naturliga. Självklara i uttryck och språk.

Mördaren kliver inte in på sista sidan utan vi läsare kan vara övertygade om att hen finns med oss hela tiden. Just detta faktum gör mig på helspänn från första sidan. Dialogen är som nämnt levande och tillbakablickarna i De blå damernas historia bygger hela tiden upp spänningen. Jag hinner misstänka de flesta innan mördaren träder fram.

Detta är en bok som är synnerligen svår att lägga ifrån sig. Jag omgärdas av damernas intriger och relationer. Vandrar från åttiotalet och fram till idag. Ryser, myser och flämtar förvånat.