Som barn tyckte jag mycket om Alfons Åberg, det var ingen moraliserande litteratur. Busiga och nyfikna Alfons och hans avslappnade pappa är långt ifrån perfekta men de passar bra tillsammans. Gunilla Bergström var tidig med att skapa en familj som inte ser ut som den klassiska familjen utan att sätta det i centrum. De vardagssituationer som skapas i Alfons och pappa Åbergs lägenhet har verkat inspirerande för min lek och en vacker dag hoppas jag få läsa Alfons Åberg för mina barn och höra dem säga ”Jag ska bara” men de senaste böckerna inklusive Skratta lagom! sa pappa Åberg är inget jag kommer läsa för några barn.

Författaren och familjeterapeuten Jesper Juul har rätt när han säger att pappa Åberg är en förebild just för att han är så irrationell och oklok. Han gör inte alltid rätt och försöker inte heller, han vet att man inte kan göra rätt. Men Jesper Juul hade samtidigt fel när han i Babel den 30/9 sa att böckerna om Alfons Åberg inte är några moralkakor.

Det är inte en enda pedagogisk tanke typ: ”Nu ska vi lära barn och döden” eller ”Nu ska vi lära barn om ditt och datt”. Det finns inte det där välmenande besserwisseraktiga. De här böckerna är konst och konst har mycket mer kraft än pedagogik. Som tur är.

Jag undrar om han har läst Skratta lagom! sa pappa Åberg? I boken som kom nu lagom till Alfons 40-årsjubileum låtsas pappa Åberg bestraffa och aga Alfons och Millan för att skrämma kusinerna och ge dem dåligt samvete när de skyller röran som de själva har ställt till med i Alfons rum på Alfons och Millan.

Jag moraliserar sällan över innehållet i böcker, inte ens när det handlar om sånt här tveksamt innehåll i barnböcker. Men när aga används som skrämseltaktik och blir ett sätt att tala om för barn att det är fult att skylla ifrån sig och ljuga är det tveksamt om idén ens borde har tryckts i en barnbok. Fult är det att slå barn (även att låtsas göra det) och fult är det att skriva böcker där moralen klassas högre än det konstnärliga värdet.

Sista meningen, moralisk så det förslår, lyder:

”Sen den dagen vill kusinerna också använda huvudet och likna pappa Åberg.”