Begreppet allåldersbok har blivit populärt. Ofta menar man böcker som funkar från yngre tonåren och uppåt. Det sägs att det var Harry Potter som gjorde det rumsrent för vuxna att gilla samma sak som barn.

Kanske är fenomenet en spegling av att tv blivit närmast besatt av allåldersprogram. Säg det tv-program en helgkväll som inte skall passa alla, barn som vuxna, dumma som smarta.

Inte sällan är attityden till allåldersböcker – från vuxet håll – en smula nedlåtande. För att något skall passa alla, måste det inte då vara enkelt, lättsmält och en smula dumt? Men så måste det inte vara. Nina Ulmajas allåldersbok om alfabetet är en snygg, smart och underfundig bok som hittar ett tilltal som borde gillas av alla som vill veta mer om vårt språks allra minsta byggstenar.

Det är inte överraskande att Ulmaja till vardags jobbar som formgivare. Det är en grafiskt fantastiskt snygg bok. Varje bokstav får ett eller ett par uppslag som ofta hämtar sin form från den aktuella bokstaven. Om vi slår upp bokstaven H får vi reda på ett antal ord som börjar på H, vi får reda på H:s ursprung i det egyptiska och fenicisiska alfabetet och vi får en sida med bilder på handalfabetet och en sida med hieroglyfer.

Likt många uppslagsböcker är det här inte en läsa-själv bok. Bäst till sin rätt kommer den om vuxna och barn läser tillsammans. Skall man läsa den med yngre barn bygger det på att den vuxne är drivande och intresserad och sållar bort sånt som är alltför faktaspäckat.

Om man skall ha en invändning mot boken så är det att ämnet, för att tala mäklarspråk, inte är så sexigt. Människor (ofta män) kan vara tokintresserade av dinosaurier, rymden och Hitler. Alfabetet har inte riktigt den potentialen. Bara att man kan kalla Ulmajas bok för ”folkbildande i bästa mening” ger en fingervisning om att vi här har att göra med en annan typ av ämne.

Det går inte att komma undan att alfabetet har en doft av skola. Men om man skall göra en bok om alfabetet, då har jag svårt att se att den kan göras så mycket bättre än så här.