Utgiven | 2012 |
---|---|
ISBN | 9789132160899 |
Sidor | 317 |
Orginaltitel | Silence |
Översättare | Carina Jansson |
De hade sannerligen fått sin hämnd. Och dragit igång ett krig som härjat i århundraden, med fallna änglar på ena sidan, nefiler på den andra och mänskliga spelbrickor fast i mitten. Tanken skrämde mig, men Patch hade lovat att det skulle sluta med att en av raserna utplånades. Vilken av dem återstod att se.
Nora vaknar upp på en kyrkogård, vid sin pappas grav. Hon har varit försvunnen i tre månader, misstänkt kidnappad. Hon har inget minne av det som hänt – och minnesförlusten omfattar inte bara de tre månader då hon varit borta utan ytterligare två. Nora försöker leva sitt vanliga liv, men det är svårt, mamma har skaffat en ny pojkvän, Hanke Millar – pappa till Noras edsvurna fiende, Marcie, som helt plötsligt verkar väldigt mån om att bli Noras vän, och som dessutom påstår att Nora har ett halsband som tillhör Marcis. Noras bästa vän verkar dölja något. Och minnesbilder av en färg, svart, hemsöker Noras drömmar.
Det visar sig snart att allt inte är som vanligt, aldrig kan bli, och aldrig någonsin varit. Den mänskliga världen genomsyras av andra världar, befolkade av varelser från himmelen och helvetet. Och när Patch, dyker upp vänds Noras värld runt ännu ett varv. Kaos råder både bland känslorna och i omgivningen.
Medan jag läser Noras val, tredje delen i Becca Fitzpatricks serie Fallen ängel, antecknar jag för mig själv. Jag skriver:
En orgie i adjektiv & adverb… Att tvingas in i en offerroll – kan tänka mig en parallell till typ våldtäkter (offer & förövare) – ingen tror på henne, alla förnekar: skam/skuld/rykte/stolthet… selektivt minne!!! … postkolonial analys på detta (?): typ olika raser, en från himlen & en från helvetet – intressant!?… det är han som tvingar henne att bli passiv (eh.. kärlek)… ska man se det som att det är nästan äckligt heteronormativt eller göra en queerläsning av det faktum att det är en ängel & en människa som är ihop???… de är lite ätstörda, änglar som vampyrer, behöver inte äta mat (ex. sida 272), alltså vad säger det om det ätstörda samhället egentligen???
Jag läser mina kommentarer och blir väldigt medveten om att jag analyserar. Hela tiden. Jag tänker att jag är ganska kritisk, att jag ser många problem med boken. Jag funderar på om jag läser rätt, om det här är nödvändigt. Jag känner att det behövs ytterligare ett perspektiv.
Därför frågar jag Johanna (alla personnamn i den här texten är inte personernas riktiga namn). Johanna är femton år. Hon bor i en lagom stor stad, går i en lagom stor skola, har lagom bra betyg, och så vidare. Och hon tycker att Becca Fitzpatricks böcker är de bästa böcker hon läst.
Hon berättar om när hon läste den första boken. Det tog bara ett par dagar att läsa ut den, och hon fastnade för böckerna direkt. När Johanna läser får hon alltid en bild av hur människorna i boken ser ut, men i de här böckerna är det som om hon känner personerna. Hon vet precis hur allt ser ut, hur Nora är och hur snygg Patch är.
Patch (han är, det kanske behöver påpekas, en fallen ängel) är Johannas favoritkaraktär. Hon kan se honom framför sig som väldigt, väldigt snygg, men framförallt är det för att han är så mystisk och hemlig som hon gillar honom. Han skyddar alltid Nora, även när han retas med henne, och han berättar nästan ingenting om sitt förflutna, därför vill Johanna bara läsa mer och mer tills hon får veta. Johanna berättar att hon önskar att hon var Nora, och precis som Nora hade en pojkvän som alltid fanns där – för Patch lever verkligen för Nora och gör allt för henne.
Egentligen är inte Johanna en person som tycker om fantasy, men just de här böckerna har något speciellt. De är skrivna så att man aldrig vill sluta läsa, och Johanna skulle definitivt kunna tänka sig att leva i en sån värld som beskrivs i böckerna – vem skulle inte vilja ha en skyddsängel som Patch liksom?
Johanna tycker att böckerna är romantiska, och det tycker hon mycket om att läsa. Nora och Patch älskar varandra, även när Nora är arg på Patch älskar hon honom. Johanna tycker om att läsa om hur Nora och Patch är mot varandra. Deras kärlek är förbjuden, så när de är lyckliga tillsammans så händer det alltid något som förstör. Då kan Johanna känna att hon bara vill att de ska få vara lyckliga med varandra – fast å andra sidan tycker hon att det är spännande när det händer saker som verkligen inte får hända.
Johanna tycker att böckerna är mystiska och ibland lite läskiga, och alltid jättespännande. Hon säger att böckerna är riktade till tonåringar, men tror absolut att vuxna också kan läsa dem. Själv är hon ett stort fan av böckerna, när hon läser vill hon verkligen inte sluta, och just nu längtar hon otroligt efter den fjärde och sista delen.
Johanna läser boken på ett helt annat sätt än jag. För henne handlar det om känslor, om en bok som hon kan leva sig in i, befinna sig i, vara i. För henne får boken en väldigt stark betydelse. Jag kan på ett sätt bli lite sorgsen när jag tänker på att jag inte lyckas läsa på det sättet, för den upplevelse som Johanna beskriver verkar så himla härlig. Jag tänker att det handlar om ålder, att jag är äldre än Johanna, om att jag är van vid att analysera sönder böcker på alla möjliga olika sätt (sånt där som man lär sig när man pluggar litteraturvetenskap). Visst, jag kan ändå njuta av en bok – även om jag plockar sönder den i analytiska småbitar och är ganska kritisk mot de flesta bitarna, för just den där biten av läsandet tycker jag väldigt mycket om – samtidigt kan jag sörja att jag inte blir helt uppslukad.
Alltså. Noras val är en bok fylld av kärlek, änglar, demoner, spänning, mystik. Det finns en del problem med den, till exempel genusmässigt, och lite språkmässigt, beroende på vad man har för preferenser. Men om boken hamnar i rätt persons händer så blir den fantastisk.
Publicerad: 2012-10-30 00:00 / Uppdaterad: 2012-10-29 22:39
En kommentar
vilken bra recension, gillade att den visade två olika infallsvinklar!
#
Kommentera eller pinga (trackback).