Att läsa Nina Hemmingssons Det var jag som kom hem till dig känns lite som att bli brutalt överkörd av ett gäng mopedister just när man är på väg hem till den viktigaste personen, i sin sönderkördhet går man ändå hem till henom, ringer på dörrklockan i ett par timmar innan man inser att hen […][...]

Imorgon åker stora delar av redaktionen på Dagensbok till Göteborg för att ta del av årets bokmässa. Som vanligt håller vi på och stryker klänningarna, provar skorna, läser de sista böckerna av alla de där författarna som vi ska göra intervjuer med. Lusläsa programmet har vi inte riktigt hunnit med än, men det tar vi […][...]

”På djupet” marknadsförs som en serie som ger plats för fördjupande samtal kring pågående författarskap. Samtal som får ta tid. Det är Kulturhuset i Stockholm som anordnar dessa författarsamtal. Jag är på plats för att lyssna till deckarförfattaren Åsa Larsson. Det börjar bra. Redan i dörren springer jag ihop med min gamla lärare från författarutbildningen […][...]

Det här är ingen vanlig recension. Det här är ett försök att i tre punkter förklara varför jag tycker att Lina Ekdahl är så jäkla bra. 1) Lina Ekdahl är som poetissa (ett ord hon lanserade i tidskriften Glänta nr 3/08) en perfekt kombination av politisk och klok. Hennes blick på det omgivande samhället är […][...]

Veckan för bokmässan är äntligen här! Efter många långa veckor av nedräkning, planering och förberedelser…Självklart kommer dagensbok.com att rapportera från mässan även i år. Vi finns på plats på seminarier, på mässgolvet, i presscentret, i montrarna och på mingel. Ni är väl med? Alldeles strax är det dags! Denna vecka börjar med att Björn skriver […][...]

Hjärta gråter. Huvud försöker hjälpa hjärta. Huvud talar än en gång om för hjärta hur det lig- ger till: Du kommer att förlora dem du älskar. Alla kom- mer de att lämna oss. Men till och med jorden kom- mer att vara borta, en dag. Då mår hjärta bättre. Men huvuds ord stannar inte kvar […][...]

Äntligen stod prästen i predikstolen. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen. Döden kom med ölbil. Det är lite ont om sådana där riktigt klassiska inledningsmeningar i svensk litteratur, de där som sparkar in dörren, stampar in utan att ta av sig storstövlarna och slår sig […][...]

Sofia Rapp Johanssons debut Silverfisken slog igenom med dunder och brak. Den hyllades och ifrågasattes. Hur som helst, det var tydligt att den gjorde ett starkt intryck. Kanske är det därför jag har högt ställda förväntningar på Kyss mej lycklig, då Rapp Johansson för tredje gången öppnar dörren till ett sjujävlanattsvarthelvete. En naken godnattsaga om […][...]

Det är ofta jag får tipsa andra människor om böcker. I bokhandeln åt kunder, som bokbloggare åt andra bloggare, som bokmal åt vänkretsen. Ibland tipsar jag på eget bevåg, ibland får jag en direkt fråga (där frågeställaren nog inte har en aning om vilka fördämningar hen precis öppnade). Som en av få finlandssvenska medlemmar i […][...]

”Med havets visa är jag förtrogen”, skrev Hjalmar Gullberg i diktsamlingen Att övervinna världen. Många är de författare som tagit havet till motiv i sitt skrivande och sin diktning; både som ett konkret motiv och som metafor för det stora och okända. Havet lockar och fascinerar – och skrämmer. Skildringarna är även legio i filmer, […][...]