Få författaraspiranter vet att det finns fler ingångar till förlagen än att skicka manuset på posten och vänta och hoppas. I USA läser förlagen inte ett manus om det inte företräds av en agent, och även om det kommer att dröja länge innan vi i Sverige kommer dit blir de fler och fler – de litterära agenturerna i Skandinavien.

I våras träffade vi Tor Jonasson och Karin Lindgren från Salomonsson Agency på deras kontor på söder, en gammal lägenhet ett stenkast från Strindbergs Mosebacke. Golven är av trä, dörrkarmarna låga, taket högt. Och väggarna är täckta av böcker. De tio anställda på agenturen sitter tätt, att det fungerar beror troligtvis på att de också jobbar nära varandra. ”Mycket av jobbet bygger på att alla på agenturen är samspelta och inlästa på alla författare” säger Tor.

Då var författarna 35 stycken, alla är från Skandinavien och skriver på de skandinaviska språken. Bland annat finska Sofi Oksanen, debutanten Jonas Joelsson, norska Jo Nesbø och Leif GW Persson.

Själva agenturen grundades redan 2000 av Niclas Salomonsson, visionen var att jobba längre än att bara sälja rättigheterna utomlands, att öka försäljningen, höja författarens royalty och följa upp lanseringar. På så sätt kunde de höja livslängden på en bok och erbjuda något annat än de agenter som de stora förlagen har knutna till sig, eftersom de ofta representerar ett stort antal författare.
”Det är jättehäftigt att ha boken såld till ett stort antal länder, men det är först efter att boken är insåld som mycket av jobbet börjar.” berättar Karin.

Ungefär hälften av de författare som Salomonsson Agency har knutna till sig ligger på förlag som har egna agenter. De vänder sig ofta till en fristående agentur för att de inte är helt nöjda med hur deras böcker sålts in, både i de länder som boken redan är såld till, men också i antal länder.

På agenturen arbetar också en jurist som bearbetar och följer upp de utländska kontrakten för att skydda författarens rättigheter.
”Många författare har inget riktigt intresse för det juridiska eller ekonomiska, utan vill bara skriva”, säger Karin. ”Allt sker för författarens bästa. Vi vinner bara om författaren vinner.”
En författare som har bytt från förlagets agentur till Salomonssons är Anders de la Motte. Han debuterade med sin kriminalroman [geim] på Alfabeta förlag och kom i kontakt med Salomonssons genom författarkollegan Kristina Ohlsson. För honom var det ingen tvekan om att hans romaner kunde få ett helt annat mottagande i utlandet än vad [geim] hittills fått.
”De har ett helt annat engagemang och mycket mer tid för varje författarskap” säger Anders som har fortsatt att jobba med Salomonsson nu under hösten när hans tredje roman kommer.

Det är inte bara etablerade författare som är välkomna att vända sig till de litterära agenturerna, utan de har på senare år också börjat ta in debutanter i sitt stall. Det arbetssättet grundar sig mycket i att när ett förlag går in och kontrakterar en debutant, ingår utlandsrättigheterna i avtalet och det begränsar agenturernas möjligheter.
”Det är också väldigt roligt att ta sig an författare i början av karriären, och inte bara komma in och städa upp.” säger Karin.
Salomonsson Agency får in mellan 5 och 15 debutantmanus i veckan, och då tar de emot de ca 30 första sidorna.
”Många vill skicka sidor från mitten av manuset”, berättar Tor men eftersom det är början av boken som möter läsaren först är det just inledningen de vill ha.
Precis som på förlagen börjar det med att en person läser manuset och sedan går det vidare till fler och fler. Tillslut har alla på agenturen läst, eftersom det är viktigt att alla gillar och tror på ett projekt.

Jonas Joelsson som debuterade med Tabula Rasa Hotels på Forum i våras, var Salomonsson Agencys första debutant. Senare under våren jobbade de med Alexander Söderbergs roman Den Andalusiska vännen. Det är den första delen i en spänningstrilogi som kommer på Norstedts och som redan innan publicering är såld till 30 språk och filmrättigheterna till Hollywood.
”Det är svårt med deckargenren nu, den börjar bli lite urlakad, men det här var något vi tyckte var spännande och lite ogjort.” säger Tor.
Både Tor och Karin är överens om att agenturer och förlag har ett ansvar att hålla hög nivå på litteraturen de väljer att jobba med. Eftersom deckaren är så populär just nu skulle det gå att sälja halvbra manus.
”Därför gäller det att vara selektiv så vi inte förstör våra möjligheter.” säger Tor.
Ett bra manus är ett originellt manus, annars gäller olika värdemarkörer beroende på genre. Det lättaste att avfärda ett manus på är språket tycker Tor:
”Det kan vara hur spännande och bra som helst men är inte språket bra så håller det inte”.

De har inga restriktioner gentemot genrer utan läser alla manus. Först var tanken att bara jobba med romaner för vuxna, men nu representerar de både barnböcker och fackböcker. Ett vanligt missförstånd är att agenturer bara tar emot potentiella best sellers, men vissa av titlarna som Salomonsson Agency företräder säljer bara i några hundratals exemplar i Sverige.
De har aldrig jobbat med lyrik eftersom det aldrig har varit aktuellt, men om de skulle få ett poesimanus skulle det läsas och bedömas på samma sätt.
”Men samtidigt måste man inse sina begränsningar”, erkänner Tor och menar att en poet från Skandinavien som överhuvudtaget inte säljer så mycket kan vara svår att sprida i utlandet.
När vi undrade om det är ett måste att det finns en internationell säljpotential sa Tor först ja, men ångrade sig sen och sa nej:
”Om jag skulle få ett manus som är otroligt Sverigebundet men som samtidigt är sjukt bra och som jag älskar, skulle jag självklart ta mig an det.”
Det har bara inte hänt hittills.

Agenturerna i Sverige har också möjlighet att jobba aktivt för att förbättra villkoren för debutanterna som ofta inte har någon möjlighet alls att ställa krav gentemot förlagen.
”Vi har kunskap om branschen och erfarenhet som en ensam debutant mot ett stort förlag inte kan ha.” säger Karin.
Hon tror också att många debutanter tycker att det är väldigt skrämmande att komma till de stora förlagen. Skrivandet är i första hand ett ensamt yrke och då kan det vara bra att ha någon som jobbar tillsammans med en, som inte jobbar på förlaget.
”Jag skulle ha svårt att representera en författare i dess hemland om jag inte kan ge författaren bättre villkor än vad han eller hon skulle kunna få själv.” säger Tor. ”För mig handlar det inte om att vi ska tjäna några extra tusenlappar, om vi ska representera författaren på hemmamarknaden ska det gynna dem.”
Vissa agenturer erbjuder manusbearbetning och redigering innan manuset lämnas vidare till förlagen, andra gör det inte. Agenterna är oftast inte utbildade redaktörer men har en känsla för språk och text.
”Vi skickar aldrig något till förlagen som vi inte har tittat på och jobbat med”, berättar Tor. ”Men självklart lämnar vi alltid öppet för förlagens redaktörer att göra ändringar.”
Det är oftast strykningar; sidospår som är för långa och upprepningar, men också tillägg för att täppa igen luckor i historien. Allt för att hitta fram till det som är berättelsens kärna.

När vi bad Tor och Karin att förutspå de närmast kommande trenderna i litteraturen så trodde de på att spänningsromanerna kommer att hålla i sig ett tag till och utvecklas mot att bli mer finlitterära. De önskar sig fler spännande välskrivna romaner, att en riktigt bra romanförfattare lägger in skräck eller brott i berättelsen.

De poängterar också att litteraturbranschen är i förändring:

”Vi är inne i ett jättespännande skeende då ingen riktigt har svar på någonting och det är spännande att inte veta vart litteraturen är på väg.”

Det har aldrig varit lättare att ge ut egna böcker, utan ett förlag i ryggen, kvalitetskontrollen därmed har blivit sämre samtidigt som det är svårare än någonsin att bli antagen av något av de stora förlagen och få bra marknadsföring. Vad Tor också säger är att han märker av hur författare och förlag söker andra vägar. Boken är inte längre det enda mediet. Har man en bra historia kan man nå flera medier som teater, film och radio. Salomonsson Agency har resurser för att hantera alla medier. En förändring för litteraturbranschen betyder kort och gott ett större spelfält för författarna.

Camilla Hällbom och Emelie Novotny