Det har gått över tio år sedan den senaste boken om Pettson och Findus gavs ut, men nu är den buttra gubben och den lekfulla katten tillbaka. Findus flyttar ut skrevs först som teaterpjäs, men har nu arbetats om och blivit bok.

Pettson och Findus är ett av våra allra bäst inarbetade bilderbokspar och självklart har de mycket gratis med det. Boken hade varit lika efterlängtad oavsett vad den handlat om eller hur berättelsen blev framförd. Men jag kan lugna er med att det mesta är sig likt hemma hos Pettson och Findus.

Förutom en sak, det är det där ljudet som låter klockan fyra på morgonen ”Dunk-knirr-dunk-knirr-dunk-knirr”. Det är det ljudet som är upprinnelsen till att Findus bestämmer sig för att flytta hemifrån. Även om Pettson är en morgonpigg gubbe vill han inte bli väckt klockan fyra på morgonen av att Findus hoppar i sängen, för det är precis vad han gör.

- Det var ett förskräckligt liv här är! fräste han och satte sig upp. FINDUS! Ska du hålla på och låta sådär så får du vara tyst! Kommer du inte ihåg vad du lovade igår?
Findus slutade hoppa. Han funderade.
- Att inte sitta på skorstenen? sa han.
- Nej, det var inte det jag menade nu, sa Pettson. Jag menar samma sak som du lovade i förrgår och dagen före.
- Att … inte retas med hönsen!
- Nej!
- Att innnnttteee … Han funderade medan han studsade lite försiktigt.
- Du lovade att du skulle sluta hoppa i sängen klockan fyra varje morron!
- Är klockan redan fyra? Jag trodde den bara var halv fem.

Språket är sådär lekfullt som vi minns det och fullt av missförstånd precis som det blir när den ena pratar ur perspektiv av människa och den andra av katt. Illustrationerna är fortfarande sådär detaljrika och fantasifulla som vi är vana vid. Sven Nordqvists små djur dyker upp ur hörnen, hönorna virrar och jätteblommorna blommar runt husväggarna.

När Findus har bestämt sig blir det som Findus vill. Han ber Pettson leta upp ett hus till honom, ett som är litet, men med högt i tak så att han kan hoppa ordentligt i sängen. Och Pettson kommer på att han ju har ett gammalt dass liggandes i slänten. När Findus väl har flyttat ut till dasset kommer tvivlen och frågorna. Hos Pettson är det tyst och ensamt, precis som innan Findus kom. Hos Findus är det mörkt och ensamt och den gamla rädslan för räven kommer smygandes igen.

Egentligen har jag ingen invändning mot Findus flyttar ut, möjligtvis hade jag önskat att den var lite längre, att Findus rädsla för mörkret och räven hade problematiserats lite mer, att återförenandet mellan gubben och katten varit lite mer känslosamt. Jag hade önskat att Findus flyttar ut hade fått vara lite mer, i all sin överdådighet.