Och till slut fick Eva sin Adolf och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Eller nej, så vad det ju inte riktigt. Dagar var ju inte ens i plural och lycka är väl ganska svårt att nå instängd i en bunker omringad av hundratusentals fiender. Nej deras äktenskap var kort, redan dagen efter bröllopet begick det nygifta paret gemensamt självmord. Äktenskapet var dock bara kulmen på ett förhållande som pågått i sexton år och Heike B. Görtemaker har vänt på många stenar för att kunna samanställa historien om Eva Brauns förhållande till världshistoriens mest hatade man.

Om Adolf Hitler har det ju skrivits många hyllmeter och samlingen adderas kontinuerligt. Det samma gäller för andra ledande personer i hans omgivning, men även om Eva Braun givetvis har sin roll där samt att hennes påverkan över Hitler varit en pågående diskussion ända sedan krigsslutet så är detta den första vetenskapliga studien över hennes liv och förhållande till Hitler. Görtemaker har, som det står på baksidan, bedrivit ett ordentligt detektivarbete för att få ett resultat baserat på befintliga fakta och inte på spekulationer. Någon absolut sanning är det förstås inte, för förutom att paret Eva och Adolf själva ansträngde sig för att förstöra det mesta källmaterial som fanns mellan dem så är de intervjuade personerna hon relaterar till alla kopplade till det fallna naziriket. Efter dess fall har de olika egenintressen att ta vara på när de berättar eller blir förhörda om tiden de levde i Hitlers närhet, oavsett om de var politiska höjdare, enkla sekreterare eller släktingar. Görtmaker är givetvis medveten om detta och framlägger teorier för vilka syften som kan ligga bakom de ibland helt motsägelsefulla uttalandena.

Boken är kronologiskt uppbyggd och för att tillgodogöra sig den till fullo bör man väl ha en viss grundläggande kunskap om nazisttiden, även om man absolut inte behöver vara någon slukare av Hitlerbiografier. Fokus på boken ligger kring den vänskapskrets som verkade kring Hitler, hans hov, vilken inte är helt densamma som toppskiktet i nazistyret. Till exempel räknas inte Herman Göring till kretsen, trots att han utses till efterträdaren. Det är en samling människor som inte är helt konstant utan ibland byts ut som tillbringar högtidsdagar och semestrar, men allra mest långa dagar på Hitlers kombinerade sommarstuga och regeringshögkvarter Berghof tillsammans. Alla i kretsen, inklusive Eva, står i tydlig beroendeställning och uppriktig beundran inför Hitler, och mellan dem pågår en hel del rivalitet.

Eva Braun kommer till kretsen tidigt, innan Hitler tar makten och tillbringar således hela sitt vuxna liv i hans skugga (hon är född 1912). Det är oklart när hon blir hans älskarinna i sexuell mening, men att hon har rollen som hans älskarinna och inte som likvärdig partner är tydlig. Skälen verkar inte heller bara vara politiska, eller ja imagemässiga om man så vill (han vill stå över behoven hos den vanliga människan, ville agera som att han var gift med Tyskland/sin uppgift och trodde dessutom att han skulle tappa i popularitet bland de tyska kvinnorna om han inte var singel), utan att ha en älskarinna passade även utmärkt för den bohemiska livsstil han trots allt förde. Eva får gott finna sig i att nazirikets first lady är Magda Goebbles med sina sex barn och sitt hyllande av naziidealen, vilka för henne som kvinna innebär att vara just en barnfödande moder och fru. Braun själv blir aldrig känd utanför den egna snäva kretsen. Eller ja, även i ett nazistrike med statligt kontrollerad press och koncentrationsläger går det ju inte helt att stoppa skvaller så helt okänd var hon kanske inte, men hon var aldrig en offentlig person. Att hon uppriktigt älskade Hitler verkar dock vara styrkt, vid två tillfällen försöker hon desperat ta sitt liv för att få uppmärksamhet från den ständigt upptagne Hitler och i mars 1945 åker hon från den relativa tryggheten i München till den garanterade döden i Berlin för att få vara vid sin älskades sida in till slutet.

Som biografi har Eva Braun – Kvinnan som älskade Hitler som främsta styrka att man får en personligare bild av Hitlers närmaste krets och hur de informella hierarkierna existerade parallellt med de officiella. Man får också en intressant inblick i vardagslivet för delar av den regim som kombinerade eftermiddagarna med att dricka te, äta kex och diskutera hunddressyr med att planera anfallskrig och utrotning av befolkningsgrupper. Vad man däremot inte får är en djupgående inblick i Eva Brauns personlighet. Så blir det kanske om man förhåller sig till de vetenskapliga reglerna och det ska man nog som läsare ändå vara tacksam för. Istället får man ett välskrivet och väl underbyggt arbete som samtidigt punkterar myter om Hitler som i total avsaknad av vanliga känslor eller den om att kvinnorna i nazitoppen var helt utanför allt politisk inflytande. Som i så mycket annat verkar sanningen nämligen vara i någon gråskala, även om den i Hitlers fall trots allt är väldigt, väldigt mörkgrå.