Novellen Med strömmen är från början publicerad i novellsamlingen Främlingarna (1903). Jag har inte läst hela novellsamlingen men tänker ändå att Med strömmen passar bra in på titeln Främlingarna.

I Novellix klassiker-fyra ingår, förutom Med strömmen, Ett dockhem av August Strindberg, Selma Lagerlöfs, Spökhanden och Ella gör sig fri, av Karin Boye. Förlaget skriver själva att samtliga noveller har temat relationer och äktenskap. Det kan man på sätt och vis säga, men Med strömmen är så pass mycket mer än så.

Nej Gabriel Mortimer var sig icke lik, sedan han blivit gift. Det sade alla. Några få sade det med en smula vemod i tonen, men de flesta med gillande.

Innan han gifte sig var Gabriel Mortimer fast besluten att ”icke bli någonting”. Han flanerade runt, studerade det som föll honom in, läste och funderade. Skrev dagböcker över sin själsutveckling. Klarade sig gjorde han på ärvda pengar. En dag blev Gabriel Mortimer kär i en flicka som fick honom, äktenskapsmotståndaren, att fria och söka ett ordentligt jobb. Med tiden slutade han att skriva dagbok och läsa och ägnade all sin tid åt hustrun. Han hade införlivats i det liv hans omgivning ville att han skulle leva.

Det krävs sjukdom och en omvälvande tid i Gabriel Mortimers liv för att han ska omvärdera det och åter anamma sin forna livsstil och återfinna sig själv.

Novellen levererar på ett tjusigt sätt tankar om värdet i det liv vi lever och ställer frågor om vilka vi är. Den innehåller några delar relationer, en rejäl dos existentialism och en liten gnutta erotik. Allting binds samman av Hjalmar Söderbergs förtjusande språk. Jag älskar den!