Angel Tugaraza kommer från Tanzania, men bor för tillfället i Kigala, Rwanda, tillsammans med sin make Pius. Maken jobbar som konsult åt universitetet och Angel har ett tårtbageri hemma i lägenheten. De tar hand om sina barnbarn eftersom båda deras barn är döda.

I lägenhetskomplexet där makarna bor finns även en rad intressanta människor med olika nationaliteter och levnadsöden, som vi får lära känna. Det hör nämligen till att när man beställer en tårta av Angel, så får man även berätta sitt livs historia över en kopp te. Varje kapitel tillägnas en persons öde och den röda tråden är just tårtorna. I alla fjorton kapitlen bakar Angel en ny tårta. Hennes tårtor är fantastiskt färggranna och fantasifulla. Hon kan baka allt från flygplan till tangentbord och ryser när hon får en beställning på en tråkig västerländsk tårta: en kopia av en bröllopstårta med vit glasyr till ett silverbröllop.

Boken är väldigt gemytlig och mysig, samtidigt som den bjuder på djup. Minnena från folkmordet i Rwanda är ständigt närvarande i karaktärernas medvetanden. Det finns verkligen en poäng med att Angel själv inte kommer från Rwanda och därför inte har upplevt folkmordet själv. Det gör att man som läsare kan identifiera sig med henne. Hon har dock inte varit förskonad från svårigheter: hennes egen resa handlar om att acceptera och bearbeta sin dotters död. Andra svåra saker som tas upp är aids, otrohet, barnprostitution och kvinnlig omskärelse. Man skulle lätt kunna tro att boken är mörk, men fokus ligger ändå på överlevnad och styrka. Jag tycker att det är just blandningen av allvar och gemytlighet som gör boken så bra.

Många har jämfört den här boken med bokserien Damernas detektivbyrå och det finns många beröringspunkter. Den utspelar sig i Afrika och handlar om en stark och livsklok kvinna med ett stort hjärta och den positiva effekten hon har på människor runt omkring sig. Om man gillar Damernas detektivbyrå så kommer man att gilla Mrs Angels tårtbageri, även om jag tycker att den förra är bättre.