Det var tisdagen den 14 december 2010 när det som skulle komma att bli en våg av bloggposter, twitterinlägg och medial uppmärksamhet började som ett privat småprat.

Det började som diskussioner efter häktningsbeslutet av Julian Assange efter misstanke om våldtäkt och sexuellt ofredande av två svenska kvinnor. Meningarna går isär om vad som har hänt i de fallen men det är inte Julian Assange jag ska skriva om här. Det här handlar om vad diskussionerna kring hans handlande eller icke-handlande ledde till.

Johanna Koljonen var den som först tog ned samtalet på en privat nivå och lät det handla om sexuella gråzoner. Hur ska vi veta om vi gör fel när vi inte pratar om det? Hashtagen på twitter döptes därför till #prataomdet. Snabbt spred sig diskussionerna och berättelserna vidare till bloggar och tidningar. Nu har ett urval av texterna samlats i boken #prataomdet – Berättelser från gråzonen.

Det är befriande att läsa alla berättelser skrivna av kända och okända människor som har avslöjat tillfällen då sex förvandlades från något fint till något obekvämt och skavande som man helst inte pratar om. Det är berättelser om en man som inte använder kondom och en kvinna som inte avbryter fast hon oroar sig. Det handlar om människor som tafsar på sina vänner när de sover. Män som känner sig som förövare bara för att de tänder på en tjej på krogen. Kvinnor som inte har tänkt på att de också kan vara förövaren. Det är berättelser om att göra saker som man tror förväntas av en, inte för att man vill.

Det här en bok som är svår att skriva om, en recension som är svår att skriva. Jag hade till en början svårt att hitta en ingång i texterna. Jag tänkte att de inte hade något med mig att göra men efter ett tag insåg jag att det har de visst, i allra högsta grad. Jag minns en händelse för några år sedan. Jag var på en fest. Jag är social så jag flörtar, i många situationer med alla typer av människor. På den här festen var det en kille som tolkade min flörtiga och glada personlighet som ett självklart erbjudande för honom att göra vad han ville med mig och min kropp. Jag vågade stoppa honom. Dessvärre hade han bestämt sig för vad han ville göra och gjorde en annan tjej illa. Jag har många gånger förebrått mig själv för att jag flörtade på den där festen. Han hade kanske inte gett sig på henne om jag inte hade gjort det. Jag tänker också på vad som hade hänt om jag inte hade vågat säga nej. Jag hade ju flörtat, borde jag inte ha infriat de löften han trodde att jag gav honom?

Den här boken skulle behöva läsas av alla på gymnasiet och alla som redan har tagit studenten för länge sen så att vi lär oss att det finns tillfällen då vi inte är säkra på vem som har gjort rätt och vem som har gjort fel och vilken gräns som överskreds när men förstår att det alltid måste vara okej att prata om det.

Det enda jag saknar i boken är hänvisningar till var de enskilda texterna ursprungligen är publicerade. Det skulle vara intressant att följa samtalen och kommentarerna kring texterna. Det här är berättelser som väcker känslor och som på samma gång löser upp en klump i halsen och ger ett knytnävsslag i magen.

Tack Johanna Koljonen. Tack Annica. Tack Anders Johansson. Tack Lisa Magnusson. Tack Klara Strandberg. Tack Oscar Sundell. Tack Josefin. Tack Isobel Hadley-Kamptz. Tack Joy Sanchez. Tack Sofia Mirjamsdotter. Tack Hanna Hannes Hård. Tack Johannes Edmark. Tack Sandra Gustafsson. Tack Sara Karlsson. Tack Ania. Tack Ivar Arpi. Tack Sonja Schwarzenberger. Tack Linus Fremin. Tack asdf. Tack Malin Nauwerck. Tack Andreas Häggström. Tack LSM. Tack Ellinor Siljeström. Tack Victor Bernhardtz. Tack Sofia Bergström. Tack Mia Mårtensson. Tack Eva Grelsson. Tack Martin Brusewitz. Tack Jenny. Tack Rebecka Edgren Aldén. Tack Gustav Almestad. Tack även du som ville vara helt anonym.

För att ingen ska behöva stå ensam i den där sexuella gråzonen måste vi fortsätta prata.