Recension

: Huset du älskade
Huset du älskade Tatiana de Rosnay
2011
[sekwa] förlag
8/10

Varmt och känslosamt om förändringen av en stad och ödeläggelsen av ett hem

Utgiven 2011
ISBN 9789186480226
Sidor 252
Orginaltitel The house man
Översättare Elisabet Fredholm

Om författaren

Tatian de Rosnay
Fotograf: Charlotte Jolly

Tatiana de Rosnay arbetar som litteraturkritiker och som journalist på tidskriften Elle. Hon föddes 1961 och bor i Paris. Debuten kom 1992 med L’appartement Témoin. På svenska finns förutom Ryskt Bläck även Sarahs nyckel (2007), Bumerang (2010), Huset du älskade (2011), och Colombes granne (2012).

Sök efter boken

Tatiana de Rosnay erbjuder med sin tredje roman Huset du älskade varm läsning fylld av kärlek men också stor sorg. Varning för tårar under kollektivtrafikläsning.

Det här är en berättelse vävd kring Baron Haussmanns stora omplanering och modernisering av Paris när mörka, trånga kvarter ödelades och demolerades och breda, ljusa boulevarder drogs fram. Det här är ett populärt tema i litteraturen som det har skrivits om av bl.a. stora författare som Èmile Zola och Charles Baudelaire.

I sitt efterord skriver Tatiana de Rosnay, själv född och uppvuxen i Paris, om sin kärlek för staden som hon delar med de flesta andra parisare. Dagens parisare har Baron Haussmann att tacka för sin stad, en modernisering av Paris under åren 1853-1870 var nödvändig. Tatiana de Rosnay har däremot inte kunnat sluta tänka på vad dåtidens invånare i staden måste ha känt när Paris som de kände till staden förändrades i en rasande takt och tusentals tvingades överge sina hus och flytta.

Romanens karaktärer är uppdiktade, men händelseförloppet är med undantag av vissa detaljer i det stora verkligt och skulle kunna vara så även i det lilla. Det enda som stör läsningen lite grann är att årtalen som de nämns i romanen inte helt och hållet stämmer med det verkliga händelseförloppet, särskilt som det inte nämns förrän i efterordet att författaren medvetet har valt att ändra årtal i romanen.

Romanens händelser drivs fram av huvudkaraktären Rose Bazelets brevskrivning till sin döde make Armand. Hon väntar på att rivningarna ska nå hennes gata. Hon har lovat sin make att inte överge huset. Hon skriver ner de minnen hon har från huset, både glada och sorgsna, det hus Armand har vuxit upp i och innan han själv även hans far och farfar. Hon skriver också om vad som har hänt med henne, huset och staden under de 10 år som han har varit död. Brevskrivandet ger ett bra driv i berättelsen. Rose berättar också för sin make om grannarna på Rue Childebert och livet på den lilla gatan.

Rose Bazelet avslöjar i brevet en hemlighet till sin make, en hemlighet hon har burit på i 30 år. Författaren försöker anlägga en dramatisk ton genom att låta Rose nämna att hon ska berätta en hemlighet flera gånger vilket till slut känns lite löjligt. Upplägget med ett tidsligt panorama där berättelsen börjar och slutar i samma ände och däremellan böjer ut sig i tid och minnen är väldigt snyggt gjort.

Viktigt är att komma ihåg att begreppet hem är föränderligt. Paris har inte alltid sett ut som Paris gör och Stockholm har heller inte alltid sett ut som det gör. Huset du älskade har aktualiserat mina egna tankar på rivningen av Klara-kvarteren i Stockholm som gjordes drygt 100 år senare på 1960-talet. Även den ombyggnationen var nödvändig då mörka, ohygieniska kvarter och förfallande hus revs. Jag kan däremot inte låta bli att tänka på hur det hade varit om Klara-kvarteren än idag varit fyllda av tidningsredaktioner, små hotell och bostäder istället för som idag, shoppingkvarter som på dagtid myllrar av stressade människor och nattetid är det tristaste området i Stockholm eftersom alldeles för få människor bor i hjärtat av staden.

Rose och Armands hus låg på Rue Childebert, där Boulevard Saint-Germaine nu breder ut sig. Den medeltida kyrkan Èglise Saint-Germain-des-Prés som ligger ett stenkast ifrån Rose och Armands älskade hus och som dessutom nämns i romanen står kvar än idag.

I efterordet, eller författarens kommentar som det kallas, skriver Tatiana de Rosney om resterna av dåtidens Paris.

Nästa gång du promenerar längs Boulevard Saint-Germain, gå till tvärgatan Rue du Dragon, snett emot Café de Flore. Där kommer du att upptäcka en hel rad gamla hus som mirakulöst nog står kvar mellan de byggnader som uppfördes under baron Haussmanns tid. De utgör återstoden av den ena sidan av Rue Taranne, där den uppdiktade baronessan de Vresse bodde. En berömd amerikansk designer har en exklusive butik där, som skulle ha kunnat vara baronessans hem. Gå in och ta en titt.

Det här är inte ”den stora romanen” men det är riktigt bra läsning med varma känslor. Ämnet är också viktigt. Den lilla människan och hennes vilja måste synas och uppmärksammas även när någon har bestämt att världen runt henne ska förändras.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2011-12-27 00:00 / Uppdaterad: 2011-12-28 20:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4489

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?