Jag minns mycket väl när jag som barn och hästboksälskare i början av nittiotalet upptäckte att det inte gick att låna hästböcker på biblioteket. Det var i Älta och jag var där med min mamma, och jag som redan då slukade böcker ville även läsa böcker om hästar, som jag redan då älskade. Min mamma försökte lite diplomatiskt förklara varför vissa böcker inte fanns på biblioteket, ”det räknas som undermålig litteratur” tror jag att hon sa. Och erbjöd mig hästböckerna som köpeböcker istället för som biblioteksböcker. Det var mitt första möte med uppdelningen mellan fin- och fulkultur.

Utan stallet och utan hästböckerna hade jag nog varit en helt annan människa än den jag är idag. För att hästarna gav mig möjlighet att vara modig, stark och att bestämma. De lärde mig att ta ansvar och att stå för det som var bäst för dem. Jag minns så väl en söndag eftermiddag i stallet när jag var kanske tolv år. En man i 40-årsåldern försökte tränsa Aragorn, en häst som gärna satte upp huvudet i taket när man inte var tillräckligt säker och bestämd med honom. Han visste så väl när han kunde. Jag, som självklart var typ en halvmeter kortare än mannen, frågar vänligt om jag ska hjälpa honom, han säger tveksamt ja. För kan inte han, hur ska då en liten tjej kunna? Och utan att tveka lade jag höger arm mellan hästens öron och förde in bettet med den vänstra handen, som den självklarhet det var, för jag hade gjort det hur många gånger som helst med den hästen. Det självförtroendet och den känslan av att ha kunskap har jag aldrig upplevt någon annanstans än i stallet.

Precis som det är viktigt för tjejer att få vara starka, modiga, smutsiga och kunniga i verkliga livet är det lika viktigt att få läsa om det, dessutom är hästböcker fantastiska källor till kunskap om hästar. Jag skriver tjejer, för det är litteratur om och för tjejer. Eftersom det i majoritet är tjejer och kvinnor som håller på med hästar idag. Det är viktigt att få läsa om det som intresserar en. Det är att få ta del av andras erfarenheter och möjlighet till identifikation med andra i samma, eller nästan samma situation. Jag har svårt att se någon annan bokgenre som är så viktig som hästboken är för unga tjejer. Om vi ska kräva av tjejer att lita på sig själva, sin kunskap och förmåga och styrka så måste vi ge dem hästboken.

Hästböckerna är också fantastiska på att utgå från hästarna och stallet och därifrån komma in på andra ämnen som hör barn- och ungdomstid till. Och kan på så sätt leda vidare till annan litteratur och författarskap.

Hästboken har haft låg status som litteratur, inte bara på biblioteken, utan har även varit bortglömd i media och annan litteraturbevakning. Det är först när de stora dagstidningarna uppmärksammar en viss typ av litteratur som den tas på allvar. Att det fortfarande är så få recensioner i dagspress av hästböcker och tjejers litteratur visar på att tjejer och tjejers intressen inte får det utrymme som de förtjänar.

Jag hoppas innerligt att det finns bokhyllor på biblioteken som bågnar av hästböcker idag. Att det finns hästbokcirklar där det pratas och diskuteras om hästboken. Engagemanget för tjejers läsning upplever jag också som mycket mindre än det för killars läsning, eftersom de, som alla vet, läser mycket mindre än tjejer. Att tjejer läser självmant på ett helt annat sätt än vad killar gör, borde snarare vara en anledning för vuxna att engagera sig i deras läsning och deras böcker. Däribland hästboken.

Därför bjuder Dagensbok idag på en heldag med hästar och hästboken i fokus.