Text

Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer

Den tysk-schweiziska poeten Nora Gomringer kom nyligen ut med diktsamlingen Men säg nåt om natten då på svenska. Med anledning av det ville vi intervjua henne. Dessvärre blev det ingen intervju på bokmässan som tänkt, den har vi istället gjort via mejl efter att vi alla kommit hem i lugn och ro efter några hektiska dagar där. Vi har ställt frågor om Slam Poetry, poesi och mötet med publiken och läsarna bland annat. Vi är fortfarande väldigt sugna på att träffa den här poeten med enorm energi och ett fantastiskt uttryck och hoppas att hon snart kommer till Sverige igen.

gomringer_nora_catolein_

Du är ju Slam-poet, hur kommer det sig att du började med det?
Efter 11 september 2001 återvände jag från New York, väldigt chockad, med en tomhetskänsla och sökande. Jag skrev inte längre samma typ av texter som jag hade publicerat under 2001 och 2002 så jag kände att jag behövde hitta en kanal för de nya typer av texter jag hade börjat skriva. En vän, en känd tysk författare, sa åt mig att testa Poetry Slam. Jag provade första gången vintern 2001 och kände mig hemma med en gång. Jag uppträdde i många år och lämnade Slam-scenen vid årskiftet 2006/2007.

Vad är ditt bästa resultat och har du varit på de individuella mästerskapen i Poetry Slam?
Med mitt lag ”Tha Boyz with tha Girlz in tha Back” vann pris för bästa lag Slam 2005 på All German Slam Championships. Ett år tidigare var jag den enda kvinnan i the Single Slam Finals, även det på All German Slam Championships. Bättre än så har jag inte presterat på den officiella Slam-världsscenen. Jag är särskilt stolt och glad över alla inbjudningar och samarbeten som mitt engagemang på slam-scenen har belönat mig med. Även de inspirerande mötena med andra slam-mästare har varit extremt roliga.

Hur känns det att läsa på scen? Blir du någonsin nervös?
Slam är lärorikt på den punkten. Nästan inget kan skrämma en på scen, men även jag har tillfällen då jag blir nervös. Jag tycker inte om att uppträda inför för många människor jag känner som mina föräldrar, min pojkvän, ex-pojkvänner etc. Den bästa publiken består av främlingar.

Vad tycker du om Poetry Slam som koncept?
Konceptet är idiotsäkert. För organisatörer, och medverkande är det en lätt vunnen framgång – sen blir de rastlösa och vill ha mer… så är nästan alltid fallet. Vidare ambitioner och högre mål får många att vända sig ifrån Slam-scenen. Det friskar upp scenen när nya talanger tar sin plats. Jag vill tillägga att Poetry Slam är tvärtemot vad många anser inte ett litterärt koncept, det är underhållning med bokstäver.

Hur involverad har du varit i översättningen av dina dikter och skapandet av din diktsamling på svenska? Du sa på bokmässan i Göteborg att det var den första gången du presenterades för boken. Menade du då överhuvudtaget eller som färdig produkt?
Jag visste att den begåvade översättaren och poeten Cecilia Hansson arbetade med översättningen och att Madeleine Grive hade köpt rättigheterna till Sag doch mal was zur Nacht som publicerades 2006 på mitt tyska förlag Voland & Quist. Jag blev väldigt glad och smickrad över det. Det här året har även en annan av mina diktsamlingar Klimaforschung från 2008 publicerats på franska. Jag hade mejlat med Cecilia, men inte mer än kanske 5 mejl med frågor om texten och problem kring översättningen. Jag höll den svenska utgåvan av min bok för första gången torsdagen den 22 september vid kl. 14.00. Det var underbart.

Dina dikter är väldigt rytmiska och lätta att läsa och är annorlunda att läsa tyst om man jämför med dina läsningar på scenen. Är de menade att läsas högt på scen eller tyst för sig själv?
De här dikterna som jag publicerade 2006 är sannerligen väldigt ”verbala”. Jag skrev dem främst med syftet att läsa dem högt på Slam-scener, det är förmodligen därför de också har ungefär samma längd allihopa. Det uppdrag jag gav mig själv var att skriva om allt som är svårt att tala om: misshandel, Auschwitz, svåra relationer, kärlek, känslor etc. Jag är glad att de tolkas som monologer och behandlas som det. Det händer att skådespelare använder dem till sina antagningsprover på olika scenskolor. En scenversion av hela diktsamlingen spelas i Tyskland nu. Det vore roligt om det händer även i Sverige.

För mig finns varje dikt i tre versioner: den skrivna versionen, den framförda versionen och den tysta läsarens version. Alla tre är speciella och lika viktiga.

Vad betyder poesi för dig?
Poesi är mitt medel mot världen, för världen och i världen. Jag använder poesi för att påminna mig själv om vissa dagar och händelser, fakta, verkligheten i andra människors liv och för att legitimera mig själv i världen. Den betalar också mina räkningar. Jag tar poesi väldigt seriöst. Med en vink i ögat.

Vad vill du säga till dina läsare och din publik? Jag vill inte lägga mina analyser av dina dikter i munnen på dig, jag vill höra vad du menar med dem. Är de menade att underhålla eller säga oss något viktigt. Om det är fallet, vad?
Vissa talar till dig tillfälligt, vissnar och passerar. Andra kanske fastnar hos dig. Jag hoppas att jag skapar en betydelse i läsarens liv. Ibland handlar mina dikter om väldigt enkla saker: en snigel till exempel, saker som är lätta att upptäcka och undersöka. På lång sikt och med en andra blick på dem kanske du upptäcker en brist på ord i allt babblande, överproduktionen av bilder etc. Jag hoppas få röra dig, kära läsare, på något (positivt) sätt.

Är det några andra språk, utom den svenska och den franska diktsamlingen du är översatt till?
Enstaka dikter är översatta till många språk: kinesiska, vitryska, amerikansk engelska, polska, spanska, katalanska, norska (av Torild Wardenaer) med flera.

Du är fortfarande ung och redan väldigt framgångsrik. Vad vill du göra i framtiden med livet och med poesin?
Livet har sina egna planer, har jag insett. Jag vill vara lycklig med min pojkvän och jag ber för hälsa och välbefinnande för min stora familj. Poesi måste få finnas sida vid sida med mitt övriga liv, annars är det förödande. Just nu jobbar jag mer och mer med radio och tidningar, som jag älskar. I hemlighet önskar jag att får göra fler filmer…

En sista fråga. Jag pratade med många på bokmässan som såg dig framträda där, även jag gjorde det. Jag tror att jag talar för alla när jag frågar när du kommer till Sverige nästa gång?
Ja! Tack för lovorden. Jag är beroende av vänliga människor och en hjälpande hand för att ta mig till Sverige: Goethe Insititut, Madeleine Grive och alla på hennes förlag 10TAL Bok etc. Jag vet än så länge att jag är bokad för Norge i mars nästa år. Vi får se vilka andra stopp jag gör på min nordiska turné. Jag gillade mötena med den svenska publiken mycket.

Du måste föreställa dig känslan av att plötsligt bli läst, och förstådd på ett språk främmande för dig själv. Det är en överväldigande känsla.

Camilla Hällbom och Lina Arvidsson

Camilla Hällbom

Publicerad: 2011-10-11 13:00 / Uppdaterad: 2011-10-29 14:02

Kategori: Special

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?