Den som läser Arkan Asaads roman Stjärnlösa nätter får inifrån uppleva hur det känns för en ung man att bli bortgift mot sin vilja. Kusingifte är vanligt i bland annat kurdisk kultur och om det sker mot parternas vilja, är detta en stor tragedi för de inblandade.

Arkan Asaads roman bygger på hans egna upplevelser, mycket i boken är självupplevt, men inte allt. Romanen är skriven i jagform och handlar om den 19-årige Amàr, som liksom Asaad själv är född i Kurdistan, men som kom som litet barn till Sverige och därmed är mer svensk än kurdisk. Hans far som flytt med familjen till Sverige är starkt rotad i de kurdiska traditionerna och sederna. I detta ingår att aktivt se till sina barns bästa när det gäller äktenskap och val av make och maka. Amàrs far tar sina söner med på en semesterresa till släktingarna i Kurdistan. Vad Amàr inte förstår är att huvudsyftet med resan är att få honom gift med en jämnårig kusin. Släktingarna börjar under vistelsen prata om äktenskap. Han förstår först inte varför, men det går till slut på ett mycket ångestfyllt sätt upp för honom vilka planer fadern och hela släkten har. De har lurat honom in i en fälla. Detta kan han inte acceptera, han vill själv hitta en kvinna han vill gifta sig med, och det ska vara av kärlek. Han har planer för framtiden, han är för ung för att gifta sig. Han vill inte gifta sig med en släkting.

”Jag tänker aldrig gifta mig.” Jag vände ryggen åt dem och gick därifrån. Min argument höll inte i deras ögon, inte jämfört med alla fördelar de ansåg att ett tidigt giftermål hade. Som om ett människoliv bara var en bruksvara. Det handlade inte om något annat än vad som var bäst för dig. Men vad hände med vad som kändes rätt, eller vad som faktiskt var rätt? Varför var det ingen som pratade om kärleken? Eller som sade att man inte skulle ha så bråttom? Jag kunde inte sluta tänka på det.

Efter långvariga påtryckningar, hot och psykisk utpressning och isolering, känner sig Amàr till slut, efter en längre tids försök till motstånd, tvingad att lyda sin far och sina släktingar. Då förändras släktingarnas behandling av honom helt och hållet: han möts av hyllningar och största uppskattning. Han ingår, vid en för honom ångestfylld ceremoni följt av en fest, äktenskap med sin kusin, som han inte har några som helst känslor för. Släktens planer för de unga kusinerna hade gått i uppfyllelse. Amàr skall därefter återvända hem till Sverige och därifrån genom Migrationsverket verka för att den nyblivna hustrun snart ska kunna komma efter honom. Själv ska hon kontakta den svenska ambassaden i Syrien och bo i det landet, i väntan på att få tillstånd att få komma och bo med sin make i Sverige.

Att gifta sig med en släkting är en garanti för ett säkert och lyckligt förhållande. Jag visste att det var vanligt med släktgiftermål, framörallt kusingifte. Det var alltid det man valde i första hand när barnen kom i giftasåldern. Föräldrarna strävade efter ”det bästa” för sina barn genom att gifta bort dem med syskonbarn. Då visste man vad man fick och det stärkte släktbanden och sammanhållningen [...] Det handlade inte om kärlek eller framtidslycka utan om pengar. Mitt liv var en handelsvara och de sålde mig billligt. Samma dag som jag satte mig i bilen hemma i Sverige för att resa hit ner, låg jag ute på marknaden för försäljning, utan att jag visste om det.

Arkan Asaad är skicklig på att beskriva huvupersonen Amàrs känslor inför det som händer honom. Det är målande och inlevelsefullt. Det känns som om han verkligen lyckats med att nå fram till att kunna beskriva det precis som det kändes. Händelserna med alla dess stormande känslokast sköljer över läsaren. Det är lätt att sätta sig in i hur det skulle vara att själv befinna sig mitt inne i denna klaustrofobiska situation – tvångsgifte med en kusin, som man lekt med som barn, för vilken man har samma känslor som till ett syskon. Men i romanen finns även helt andra mycket ömma och kärleksfulla känslor beskrivna, de som finns mellan Amàr och hans flickvän i Sverige, som han måste hålla hemlig. Dessa kontrasterar skarpt till all ångest och rädsla inför det obevekliga ödet och inför den situation som hotar Amàr: om han vägrar ta sin kusin till Sverige och leva med henne, som släkten bestämt att han ska göra, blir han helt utstött ur familje- och släktgemenskapen. Han får inte svika deras vilja, han får inte svika sin kusin.

Det här är en bok som alla borde läsa. Man kan säga att den utbildar en okunnig om den kurdiska kulturen, om hur människorna i denna kultur av tradition lever och tänker, och om hur unga människor därmed kan drabbas. Amàr är av kurdiskt ursprung, men eftersom han har vuxit upp i Sverige, har han ytterst svårt för att handla och leva som en kurd gör i Kurdistan. Situationen blir till slut ohållbar för honom. Han klarar inte att i så unga år ge upp sina drömmar om kärlek och frihet. Han berättar för Migrationsverket att han blivit bortgift och pågrund av det blir det avslag för hans fru att få komma till Sverige. Därmed har han också brutit helt med sin familj och släkt, vilket är en mycket svår situation för honom.

Arkan Asaad själv försonades slutligen med sin familj och släkt, ja även med sin far, som var den allra mest drivande kraften bakom giftermålet. Det slutade i Asaads fall alltså särskilt lyckligt. Han har nu ytterligare en roman på gång, som han skriver i samarbete med sin far, eftersom den baseras på dennes liv och bakgrund. Genom arbetet med boken har Asaad lärt sig mycket om faderns bakgrund och om de svåra upplevelser som format honom.

Arkan Asaad, som har filmutbildning, har själv sagt i en intervju i en tidning, att han vill filmatisera en av sina böcker. Det var just det jag tänkte på när jag läste romanen. Här borde filmbolagen stå och stampa av otålighet för att få göra film om ett så viktigt ämne och problem, som berör unga människor, både män och kvinnor, i stora delar av världen.