Jag läser på baksidan av boken om en kamp mellan människor och olika vampyrstammar och urgamla hemligheter och suckar lite. Med den pågående gigantiska vampyrboomen och den exploderande marknaden för mörka sagor och vuxenserier kommer det inte som någon överraskning att Guillermo Del Toro och Chuck Hogans skräcktrilogi som startades med Släktet blivit en bestseller. Otäcka övernaturligheter + kända namn= katshing i kassan.

I en bokhandel som specialiserar sig på science fiction skyltas det med den här boken på prominent plats och resten av hyllorna tycks översvämmade med böcker om vampyrer, varulvar, zombies och troll. Mer undanskymt står de mer traditionella fantasyalstren med sina magiska svärd och oklara medeltidsvärldar.

I den här domedagsskildringen får vampyrbajs en lite överraskande stor roll liksom upplägget att lägervakter i koncentrationslägren egentligen var vampyrer som kommit på ett smart sätt att se till att matförrådet alltid var påfyllt. Nåja, jag rullar med ett tag till men det blir svårare och svårare att överse med bristerna i den här oerhört grabbiga och röriga historien. Det finns flera parallella historier som utspelar sig dels i olika tidsepoker och dels på olika platser och blir ett problem när det så uppenbart är olika personer som skrivit de olika avsnitten. När man har så många huvudpersoner att följa funkar det inte, det blir förvirrande och det kommer aldrig någon igenkänning. Hogan har bland annat skrivit Prince of Thieves, filmatiserad som The Town med Ben Affleck, och Guillermo del Toro har både underhållande seriefilmatisering (Hellboy) och vackra mörka sagor (Pans labyrint) i portföljen.

Så det fanns förutsättningar för att detta samarbete skulle resultera i något underhållande, tankeväckande, komiskt, kanske lite magiskt och på det hela taget intressant. Varför det inte blev så är något av ett mysterium, lite som varför man ger det så stor plats och varför det lett till en sådan stor kommersiell framgång.

New York som bakgrund till kampen mellan de lite mer förfinade vampyrerna från den gamla världen och de makthungriga från den nya med sina storbajsande zombieliknande arméer är väl vald men själva kärnan i berättelsen, den urgamla boken med hemligheten som alla vill åt, slarvas tyvärr bort tidigt. Istället ligger fokus på eldstrider, splatter, coola färdmedel och, som sagt, mängder av illaluktande vampyrbajs.