Recension

: I skuggan av unga flickor i blom - vol. 2
I skuggan av unga flickor i blom - vol. 2 Marcel Proust
2010
Agerings förlag
6/10

Inrutad Proust

Utgiven 2010
ISBN 9789186119072
Sidor 48
Orginaltitel À l'ombre des jeunes filles en fleurs - volume 2
Översättare Gunnel Vallquist
Först utgiven 2002
Illustratör Stéphane Heuet

Om författaren

Marcel Proust (1871-1922) var en fransk författare från övre medelklassmiljö. Hela hans berömmelse vilar på ett verk: På spaning efter den tid som flytt. Det räknas som ett av 1900-talets främsta litterära prestationer.

Sök efter boken

En stor del av dragningskraften hos Marcel Prousts böcker ligger i den överväldigande kvantiteten – och de kvaliteter som den möjliggör. De sju delarna av den stora På spaning efter den tid som flytt är närmast oöverblickbara. I det föds en slags frihet.

När man ändå inte har någon chans att hålla ett öga på dispositionen för det vanemässiga avstämmandet och avvägandet, kan man istället tillåta sig att dyka ned i verket, lite planlöst, fånga upp några trådar, förlora andra. Det är Prousts egen metod. Han låter infall och sidospår växa, ta plats. Allt följs inte upp. Allt hänger nog inte riktigt ihop.

Detta gör det naturligtvis omöjligt att överföra det stora verket till en grafisk roman. Ändå är det precis vad den franske tecknaren Stepháne Heuet försökt göra. Agerings förlag står för den svenska utgivningen, och än så länge har tre av planerat sjutton böcker släppts.

Proust blir, bokstavligen, inrutad i det nya formatet. De vindlande, svindlande meningarna och tankegångarna har styckats upp, och ur det väldiga alfabetiska myllret har Heuet vaskat fram några försvinnande få, väl avvägda bokstavskombinationer. Resultatet är närmast en illustrerad aforismsamling.

Jag vet inte hur det är att läsa Heuets version utan att innan ha tillägnat sig orginalet. Antagligen lite rörigt. Utan den rytm som stiger ur orginalets flöde och håller samman den lösa historien, kan de olika scenerna kanske bli väl fragmentariska och atomistiska. För den som har romanerna i färskt minne är det däremot en liten lycka, om man bara tar det för vad det är.

Man bläddrar mellan de viktigaste scenerna och ögonblicksbilderna, stannar en stund här och var. Det är mer spännande än traumatiskt att se hur Heunet tolkat ens favoritpartier. Teckningarna är i Hergés tradition. Rena, återhållet men vackert färglagda.

Jag ser fram emot kommande nummer, och ger Agerings förlag en stjärna i himlen för ett utgivningsprojekt som inte lär vara allt för lönsamt, men lika välkommet som överraskande.

Tim Andersson

Publicerad: 2010-11-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-05 21:19

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3923

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?